Ge nazisterna Almedalen, ge dem bokmässan

Vanligtvis borde vi backa kravet på ”inte en gata, inte ett forum åt fascismen” till hundra procent. Yttrandefrihet är inte en isolerad frihet som svävar i luften. Den är alltid förbunden till ett konkret utövande, där ett rum tas i besittning. Rum som det pågår en hegemonisk kamp om, där någon stängs ute eller exkluderas.

Men är alla rum lika värda att kämpa för? Finns det utrymmen i den borgerliga offentligheten där vi gör oss själva en otjänst att befinna oss och försvara?

Extremhögern vet vilka platser de ska söka sig till. De vet hur de ska försöka göra områden där vi bor och vistas osäkra. Men de vet också vilka platser som med minimal ansträngning ger dem maximal uppmärksamhet, där de kraschar en maktelits mingelparty. Politikerveckan i Almedalen är en sån arena. Bokmässan i Göteborg en annan. Båda arenorna är såna sociala vänsterrörelser borde undvika och hålla sig så långt ifrån det bara går, om de ska framstå som en trovärdig samhällsopposition underifrån. Almedalen är en lobbyistmässa där partitoppar minglar med näringslivets företrädare och ledarskribenter. På den kommersiella bokmässan är det istället kultureliten som samlas. Ingen av arenorna är våra. Ingen av arenorna är demokratiska forum, uppbyggda kring folkrörelser. Att som vänster förknippas med dessa elitforum är politiskt självmord.

Det är därför uppfriskande att se den författarstrejk och bojkottkampanj som tagit form mot bokmässan, undandragandet och uppbyggandet av alternativa bokmässor utanför och bortom det kommersiella jippot. Det är fantastiskt att se organisation efter organisation deklarera att de inte tänker delta på Almedalsveckan eller på Bokmässan.

För oss är det enkelt. Antifascism har alltid för oss varit en fråga om självförsvar. Det handlar inte om att vi vill vara någon försvarsstyrka åt etablissemanget. Vi vill inte vara deras renhållningsarbetare, som gör skitgörat med att dra en gräns mot antidemokratiska rörelser – medan de bjuder in dem och ger dem utrymme. Vi kan lägga vår energi på att bygga våra alternativa strukturer. En slags social strejk och undandragande där vi istället för att söka oss till maktpalatsen vistas där de sociala kamperna finns. Vårt blickfång är snarare riktat mot protesterna på Hamburgs gator mot G20-mötet, ockupationen av BB i Sollefteå, Hamn4:ans kamp mot APMT/Maersk och socialdemokraternas unionbusting och inskränkningar i strejkrätten, umeåbornas kamp mot sossarnas utreande av allmännyttan, barnfamiljerna i Sundbyberg som kämpar för att behålla sina hyreskontrakt, kampen mot renovräkningar i Eriksberg, Gränby och Långströmsgatan, sociala centret Kontrapunkts kamp för att kunna vara en social samlingsplats för de utsatta i Malmö, eller Tillsammansveckan som arrangeras i bortåt 20 städer över hela Sverige. Och senare i höst mot den alternativa bokmässa som arrangeras på olika platser i Göteborg. Det är där vår energi behövs och gör mest nytta.

För vad är det som står på spel för högern?

En konfliktlinje har dragits rakt igenom både Alliansen som är på väg att brisera. Hela Alliansens framtid är oviss. De enda som i nuläget kommer kunna få en riksdagsmajoritet är en mittenregering över blockgränserna. Kristdemokraterna riskerar att hamna under riksdagsspärren och Moderaterna störtdyker i opinionen.

Som bränsle på denna högerkris kastas högerpopulismen och högerextremismen in.

Förra året var året då den bruna alternativmedian försökte gå ut på gatorna, i form av demonstrationer, matutskänkningar till hemlösa och medborgargarden. Det skedde en radikalisering av den sverigedemokratiska nätsvansen. Trumps valseger födde en enhetsfront av reaktionära krafter, den så kallade alternativhögern öppnade upp nya rum för de rasideologiska och nyfascistiska nätrörelserna. Efter valsegern har de sett sin chans – om inte nu, så aldrig – att med ny kraft föra fram antisemitismen som ideologisk kärna. Det samma sker med den radikaliserade alternativmedian i Sverige, ”judefrågan” har blivit central.

Det här sker i det läge när Sverigedemokraterna successivt börjat släppa sina band till den självbenämnda ”sverigevänliga” rörelsen. När de borgerliga ledarskribenterna nu för den diskussion som Sverigedemokraterna själv vill sätta på agendan minskar behovet av alternativmedian. Förhandlingarna med Moderaterna har fått Sverigedemokraterna att lägga locket på det egna gräsrotsengagemanget, för stunden. En plats vid maktens köttgrytor har aldrig varit så nära.

Så en falang normaliseras, en annan radikaliseras. I Almedalen kommer de stå på samma torg, vara ute samma dagar. Nordiska motståndsrörelsen, den mest militanta grenen av extremhögern, har fått tillstånd för tält och torgmöten på samma dagar som Sverigedemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet har sina tal. Alltså partiet som satte agendan för flyktingpolitiken, partiet som öppnar dörren för dem och partiet som stängde gränserna. Tongångarna har skärpts inför Almedalen på NMR:s nätsida mot Sverigedemokraterna. Alternativmedians lyftande av ”judefrågan” gör dessa till en allt större belastning för Sverigedemokraterna att förknippas med. Men de kan samtidigt inte ta avstånd från dem, utan att skapa ilska bland sina gräsrötter. NMR:s närvaro på samma plats kan därigenom bli Sverigedemokraternas mardrömsscenario.

Extremhögern vet vad som triggar vänstern, vad som triggar media att lyfta fram deras budskap. Men faktum är, att Nordiska motståndsrörelsen är lika lätta att trigga. Det gäller bara att få dem att brisera i Sverigedemokraternas närhet. Att stressa dem, fota dem, dokumentera deras och Sverigedemokraternas gräsrötter flyta samman. Och kasta den bajsmackan i knät på Moderaterna. Nordiska motståndsrörelsens närvaro kommer störa hela mingelpartyt för näringslivslobbyn, tillföra ett hotmoment – just en sådan hotbild som de hånfullt vägrat erkänna när det riktats mot vänstern. Låt dem nu få uppleva och hantera det själva, utan vår närvaro. Det är ju symptomatiskt att Timbro, som ägnat de senaste åren åt att angripa antirasistisk debatt nu själva varnar för att nazisternas närvaro är problematisk – samma debattörer som hånat dem som kritiserat nazisternas närvaro på bokmässan i Göteborg.

För första gången någonsin kommer extremhögern – både nazisterna och Sverigedemokraterna – vara ett större politiskt hot för högern, ett besvärande moment för hela Alliansprojektets framtid, än för vänstern.

I det läget behöver vi inte agera sköldar. Vi behöver inte ens vara där. Vi kan ta den kampen mot extremhögern alla andra dagar. Låt extremismen brisera i Almedalen. Låt det bli det kaos som sätter punkt på det monster Almedalen och bokmässan blivit. Och istället dra bort våra krafter, en kraftfull antirasistisk strejk, som Streetgäris, RFSL, Feministiskt initiativ, Tillsammanskapet, Roks, antirasistiska vänsterpartister som Rossana Dinamarca och många fler kommer göra. Låt alla demokratiska och sociala krafter samlas där de sociala kamperna finns istället och förbinda dem i en gemensam pakt underifrån. Långt borta från etablissemangskastens sammankomster.

/ Mathias Wåg