Vårtecken (v 3) – Kommunens återkomst

Vintern varar inte för evigt. Inte ens den politiska vintern. Och vi har all tillförsikt att 2017 kommer bli ett år av kamp och offensiva projekt. En vändpunkt – om vi tar tillfället och skapar den politiska våren. Låt grälvänstern sitta med sina unkna kulturdebatter om vad som skiljer dem åt, så fokuserar vi på de kamper som för oss samman. Intersektionellt och klassammansättande, socialt bortom branscher, nischer och förtryckande identiteter.

Håll i er, nu blir det åka av. Fram till första maj kommer Brand att samla politiska vårtecken. Här är vårtecknen för vecka 3 2017:

1. Women’s march
Samma dag som Donald Trump tillträdde som USA:s president och svor presidenteden organiserades 673 kvinnomarscher över hela världen och på alla kontinenter till försvar av kvinnors rättigheter, inför de angrepp som Trumpregimen utannonserat. Manifestationerna i USA var de största någonsin vid en presidents installation. I Stockholm drog systermanifestationen flera tusen deltagare, globalt beräknas 4,8 miljoner demonstrerat. Women’s march on Washington ser manifestationerna som första steget på en ny proteströrelse och har gått ut med en kampanj för ”10 aktioner för de första 100 dagarna”. Kvinnomarscherna kommer följas av liknande manifestationer från bland annat HBTQIA-communityt och klimatforskare.

2. Romkonferensen om kommunism
En konferens om kommunism inför hundraårsjubileumet av ryska revolutionen – det skulle ju kunna bli hur patetiskt som helst och lyfta fram vänsterns värsta sekteristiska sidor. Men Romkonferensen om kommunism (C17) var totala motsatsen – en kraftfull, korsbefruktande och vitaliserande diskussion utan nostalgi. Konferensen följde därigenom samma spår som Badiou och Zizek satt i rullning med sina konferenser och böcker om Kommunismens idé. Under hela vecka 4 samlades kommunistiska intellektuella (Negri, Tronti, Balibar, Federici, Ranciere) och aktivister för att hämta inspiration och samtala om kommunismen som rörelse, gemenskap. Bortåt tretusen personer möttes i sociala centret ESC och på Roms moderna muséum. I en tid när vänstern enbart verkar kunna blicka bakåt i folkhemsnostalgi och vars ”radikalaste” vision är välfärdsstaten, behövs återigen kommunismen som en strävan bortom kapitalismen. Community, gemenskap (common), allmänning (commons), kommun (commune) togs upp som bärande beståndsdelar inom kommunismen, som behandlades som rörelse och praktik snarare än ett abstrakt ideal. Municipalism och rebellstäder som öppnar upp institutionerna underifrån i kommunens anda, sociala strejken och social unionism som kopplar samman klasskampen i hela samhället och längs produktionskedjorna, kvinnomanifestationer som tar striden om den sociala reproduktionen – det är är den kommunistiska potentialen finns. Som Enzo Traverso sammanfattade diskussionen: när vi befriat kommunismen från dess avarter och misslyckanden, visar den sig mer likna den historiska anarkismen än den historiska kommunismen.

3. Municipalismmöte i Spanien
I den spanska staden Pamplona möttes municipalister från en rad olika länder för på konferensen MAK2. Mötet samlade några hundra deltagare. Syftet med samarbetet är att föra en internationalistisk diskussion mellan de lokala medborgarplattformar som växt fram under de senaste åren, och bland annat vunnit den parlamentariska makten i Barcelona och Madrid. På konferensen diskuterades bland annat frågor kring organiseringsstrukturer, sociala strejker, allmänningsskapande, medborgarjournalistik och självstyrda sociala center.

4. Förbundet Tillsammanskapet bildat
Det gemensamma och stärkandet av lokalsamhället stod också i centrum när Förbundet Tillsammanskapet bildades samma helg på Folkets hus i Smedjebacken. Förbundet har redan ett trettiotal lokalgrupper över hela landet, främst i mindre städer och bruksorter. Målet är att organisera lokalsamhället för sammanhållning och lika villkor, genom att stärka en inbördes hjälp underifrån mot splittringspolitik ovanifrån.

/ Mathias Wåg, Erik Persson