Måndag den 21 november ledde vi i aktivistgruppen Transförsvaret (transforsvaret.se) ett sextiotal demonstranter i en fredlig ockupation av Socialstyrelsens huvudkontor på Kungsholmen. Det var en kulmen för gruppen, grundad i april, som långsamt hade fastställt en kravlista för transrättigheter och förberett för aktionen. (Kravlistan  ligger uppe på vår hemsida.) Ockupationen varade i ungefär sju timmar: klockan fem på eftermiddagen stängde lokalen och polisen kom till platsen. Vi var då sexton personer kvar i lokalen och blev samtliga avhysta av polisen.

Vi som grundade föreningen var oroliga över att det inte fanns någon enhetlig lista på åtgärder för att förbättra trans- och intersexpersoners situation i Sverige. Under Stockholm Pride i somras presenterade vi kravlistan för första gången. Samtidigt hade regeringen skrivit en egen lista (http://www.dn.se/debatt/nu-starker-vi-rattigheterna-for-sveriges-transpersoner/) över insatser de skulle sätta in från och med 2017. Initiativet var välkommet men vi förhöll oss skeptiska till att det skulle behövas en till statlig utredning om transpersoners situation innan eventuella reformer.

Läget är akut. Allt fler transpersoner har vågat komma ut och söka sig till vården nu när steriliseringskravet för juridiskt könsbyte har lyfts – det betyder allt fler människor som kommer att stöta in i de otroligt många byråkratiska hindren som finns för oss, inte minst de omänskligt långa väntetiderna. Allt fler transflyktingar som flyr hit och möter ett system som inte tar hand om dem. Det politiska tidsfönstret är kort – vi måste se till att reformerna sker innan ett eventuellt regeringsbyte. Om nya åtgärder ska genomföras under 2017 så behöver de alltså vara de korrekta åtgärderna. Vårt mål är att tvinga fram en dialog om transrättigheter så att löftena om förändring inte visar sig vara tomma. Vi kan inte vänta mer. I många fall handlar det om liv och död.

Flera politiska partier och i princip alla hbtq-föreningar stödjer liknande reformer. Vår plattform möter egentligen inget kraftigt ideologiskt motstånd. Vi blev bra bemötta av Socialstyrelsens personal under ockupationen och de förstod varför vi var där. Transförsvarets största svårighet ligger att vi organiserar oss emot ett ansvarsvakuum. Det finns en rad olika myndigheter vars ansvar innefattar transrättigheter på olika sätt. Vissa beröringspunkter är myndigheterna själva medvetna om. Ibland har det skett interna utredningar, till exempel när Skatteverket producerade en rapport om problematiken med det könade personnummersystemet och sedan bestämde sig för att inte göra något åt det. Andra beröringspunkter är svårare att peka ut, som det komplicerade remissystemet som ibland gör det omöjligt att remittera patienter över länsgränser, trots att rättigheten till vård i valfritt län trädde i kraft 2015.

Men att vi hamnar mellan stolarna är bara ett av problemen. Systemet är fyllt med farliga absurditeter. Socialstyrelsens rättsliga råd bestämmer om man får byta juridiskt kön och om man har rätt till könsbekräftande underlivsoperationer. Rådet består inte av läkare eller experter, utan av byråkrater och lekmän som inte behöver kunna någonting om transfrågor. Man kan alltså i praktiken genomgå vårdens könsutredning, som brukar ta år, vänta ytterligare åtta månader i kö till Rättsliga rådet, och sedan riskera att få avslag om de inte anser en vara ”trans på riktigt” eller ha tillräckligt ”real life experience”. Även cispersoner som vill ha fertilitetsoperationer måste bli godkända av Rättsliga rådet. De bestämmer över hela Sveriges genitalier (med undantaget intersexbarn som blir opererade i onödan). Vet de ens själva varför de sitter på den makten? Det finns inget argument för det som inte också skulle vara en fenomenal Kafka-roman.

En envis attityd genomsyrar svensk byråkrati. Den lyder: ”Så här har vi alltid gjort det.” Trots att vi alltid har funnits upplever myndigheterna transpersoner som något nytt, ett hot mot den byråkratiska praxis som ”fungerat” i decennier. Det är få inom myndigheterna som upplever att de har ett ansvar att åstadkomma förändring i de här frågorna. Det är därför vi i Transförsvaret kräver ett övergripande politiskt initiativ istället för långsamma och isolerade utredningar inom respektive myndighet.
Nu i veckorna efter ockupationen återstår det att se om vi blev tagna på allvar. Socialstyrelsens kommunikationschef Ola Billger föreslog (http://www.vice.com/en_se/read/trans-defence-stockholm-occupation-928) att en liknande aktion i Riksdagshuset skulle ha en större effekt. Nästa steg är inte planerat än, men hans tips tar vi glatt under övervägning!

Steph Maj Swanson
Medgrundare, Transförsvaret

Du kan stödja Transförsvaret genom att gilla vår Facebooksida (https://www.facebook.com/Transforsvaret) och delta i våra event. Om de sexton polisutburna aktivisterna får böter kommer vi att hålla en insamling åt dem.