När ockupationerna blir en del av en massrörelse

Att besöka Montpelliers ockupantscen denna sommar har varit en lärorik och inspirerande erfarenhet. Staden som är belägen i södra Frankrike, har 260 000 invånare varav många studenter och sägs ha fler än 10 000 tomma byggnader. Hemlösheten i staden beskrivs som ett stort problem men dess utsträckning är dåligt dokumenterat i offentliga rapporter.
Det finns två kända ockuperade byggnader, en ockuperad park samt ett okänt antal dolda ockuperade hus i staden. De för allmänheten öppna ockupationerna uttrycker alla en kritik mot stadens bostadspolitik. Men att ockupera i boendesyfte är inte den enda ambitionen bakom dessa initiativ. I vissa fall är ockupationerna också ett sätt att uttrycka sitt missnöje med hur demokratin fungerar, hur den socialistiska regeringen skött sin politik (speciellt vad gäller prekarisering av arbetares rättigheter), samt hur den nationella politiken implementerats på lokal nivå.
Le Royal är en centralt belägen biograf med hundraårig historia som ockuperades i juni i år efter att ha stått tom i närmare två år. Biografen är privatägd och ska enligt byggplanerna egentligen ge plats åt lyxlägenheter. Syftet med ockupationen är att fortsätta erbjuda kulturella aktiviteter centralt i staden, men även att på de 2500 kvadratmeter som biografen omfattar, bygga bostäder åt behövande. Aktivisterna på Le Royal uttrycker inga tvivel om att folk kommer ansluta sig till deras kamp och fylla den enorma ytan med aktiviteter. De hänvisar till en tidigare ockupation av en byggnad i samma storlek, Utopia, där många involverade i Le Royal varit engagerade och där man lyckats fylla utrymmet väl. Utopia fanns i två versioner, först i fem månader fram till vräkningen i oktober 2014. Två månader senare tog samma grupp en ny byggnad som de lyckades hålla närmre ett år. På Utopia blandades olika sociala grupper, alla i akut behov av boende. Det ryktades även om att sociala myndigheter hänvisat människor med boendebehov dit då de inte förmådde att hjälpa dem själva.
Le Kalaj har funnits i stadsdelen Figuerolles i Montpellier i fem år och kämpar i skrivande stund för sin fortlevnad. Ockupanterna har blivit informerade om en kommande vräkning och är osäkra på om de kommer vara kvar efter september. På Le Kalaj hålls det regelbundet kulturella aktiviteter såsom konserter, utställningar, diskussioner, filmvisningar med mera. Byggnad har varit privat ägd men efter att ägaren avlidit och inte lämnat några arvingar efter sig är situationen nu oklar. Därför har det varit viktigt för de boende på Le Kalaj att framföra sin lokala förankring i området samt hur mycket deras närvaro i området har bidragit till områdets bästa. Den oklara ägandestatusen (i varken privat eller kommunal/statlig ägo) öppnar upp för en lucka av möjligheter för ockupationens framtid.
Den allra mest inspirerande av Montpelliers ockupationer är parken i Las Rebes i stadsdelen Cévennes. Parken har varit ockuperad sedan i april men kampen för parkens överlevnad sträcker sig längre än så. Området har två odlingslotter, dusch, kök, toaletter, en freeshop, en samlingsplats med soffor och andra möbler, leksaker för barn och ett stort antal mindre tält uppslagna. Det har hållits konserter, temadagar, möten, och workshops där. Demonstrationer och marscher har organiserats och varje tisdag är det återkommande workshops, medan det på fredagar är stormöten. Invånarna i stadsdelen där parken är belägen har beskrivits av ockupanterna som prekära arbetare.

Parken i sig som en ”grön lunga” i ett område dominerat av flerbostadshus. Kommunen har planerat att bygga ett nytt bostadshus på detta grönområde något som väckt protester bland den lokala befolkningen. För att behålla parken har invånarna sedan 2014 försökt stoppa byggplanerna genom att gå den juridiska vägen. I år gick de samman med krafterna från den lokala grenen av Nuit Debout (se Ingmans gnista för en mer utförlig beskrivning av Nuit Debout). Sammanslagningen resulterade i att området ockuperades för att hindra den planerade förtätningen som hotar att utplåna grönområdet, men även att den lokala kampen breddades.
Kampen i Las Rebes har ignorerats av makthavarna i staden, kanske eftersom ockupationen har kommit att bli en direkt kritik av den lokala demokratin. Parkockupanterna kallar nämligen sitt initiativ ZAD. De använder dock inte den ursprungliga formen ”Zone A Defendre” (område att försvara) utan har gett förkortningen en ny betydelse ”Zone d’Activité Democratique” (området för demokratiska aktiviteter). Det finns ett tiotal ZADs i Frankrike (där ockupanterna kallar sig zadister) och denna form av ockupation av mark har spridits i landet de senaste åren. Den största ZAD:en finns i Notre-Dame des Landes i norra Frankrike nära staden Nantes. Den startade som en protest mot byggnationen av en ny flygplats i området och har nu samlat flera olika kollektiv i en strävan att skapa ett alternativ till kapitalismen. Representanter från just denna ZAD deltog även i det möte som startade Nuit Debout i Frankrike i slutet av februari, ett initiativ som sedan spridit sig till ett sextiotal städer runtom i landet samt utanför. Gemensamt för alla ockuperade platserna i Montpellier är att de försöker skapa alternativa sätt att leva, dela kunskap och handla tillsammans på. De lägger stor vikt vid att förankra sig och sina aktiviteter lokalt.

Genom samarbete sinsemellan men även en öppenhet gentemot potentiella samarbeten med andra antikapitalistiska grupper, samt värnandet om arbetarklassens rättigheter, ingår de i en rörelse som sträcker sig bortom autonoma platsers mer eller mindre temporära karaktär. De tar vara på de sprickor som finns i våra kapitalistiska samhällen och skapar något nytt. Något som blir svårt för staten och makthavarna att inledningsvis identifiera och bekämpa. Framväxten av en social rörelse som är kritisk mot den nuvarande socialistiska regeringen och dess försök att liberalisera arbetsmarknaden har varit ytterst fördelaktig för dessa ockupationers framväxt och fortlevnad. Nuit Debouts resonans och framgång i hela landet har fått makthavarna att bruka en viss försiktighet i relation till populära protester och andra missnöjesyttringar. Det vet ockupanterna om. Genom att bredda sina krav och ingå i en större social rörelse går dessa ockupationer förhoppningsvis inte att förtrycka alltför lätt.

/Dominika Polanska

För de intresserade:
Hakim Beys bok ”Temporary Autonomous Zones” på engelska: http://hermetic.com/bey/taz_cont.html

Le Royal på Facebook: Le Royal Occupé

Le Kalaj på Facebook: Le KaLaj. På webben: www.kalaj.darktech.org

ZAD i Notre-Dame des Landes: www.zad.nadir.org

ZAD i Montpellier: www.zadlasrebes.org