Vårt 80-tal: Mannen i den mörka rocken

En  vardagsbild från 1987. Vi fikar på Slussen, närmare bestämt i glashuset på Ryssgården. Vi pladdrar på om allt mellan himmel och jord. Jag tittar på bilden och funderar lite på frisyrer och kläder. På interiören med speglarna. Allting andas  80-tal. Det finns dock ett element närvarande i den här ögonblicksbilden som gör den till en annorlunda bild från den här tiden. Det var  egentligen mannen längst bak i bilden som jag ville fotografera. Mannen som är klädd i en lång mörk rock och som tittar bort. Han känner sig obekväm. Han vet om att han blir fotograferad av mig. Han har förföljt oss i ett par timmar, helt ogenerat. Han jobbade med största sannolikhet för Säpo. Jag smakar på ordet. Säpo. Säkerhetspolisen.

Att män i långa mörka rockar i tid och otid förföljde oss var vardagsmat på 80-talet. De dök upp titt som tätt. Att våra telefoner (och våra föräldrars telefoner) blev avlyssnade var en självklarhet. Det klickade i luren när  bandet satte igång. Vad var det Säpo ville uppnå genom att avlyssna  våra telefoner och skugga oss? Vad var den här mannen ute efter? Vi var medvetna om att åsiktsregistrering skedde. Yttrandefrihet kändes som ett skämt. Att beskriva hur det var att växa upp som tonåring i Stockholm på 80-talet, skuggad av Säpo och med en avlyssnad telefon, är ett kapitel för sig.

Att fotografera mannen i den långa mörka rocken var lite svårt med tanke på att jag hade ett vidvinkelobjektiv på kameran. Jag borde haft ett teleobjektiv. Det blev lite bonusmaterial i bilden. Vännerna till höger, vänster och i mitten finns kvar än idag, 28 år senare. Det är jag väldigt glad för.

Jag skulle gärna kliva in i den här bilden, slå mig ner mitt emot mannen med den långa mörka rocken och ta ett seriöst snack. 

/ Mandra Wabäck

Utställningen Vårt 80-tal visas fram till den 13 november på St Paulsgatan 2 i Stockholm.

Läs mer: vart80tal.se/