Ofta tycker jag att de etablerade partierna har lämnat politiken. Det som finns kvar är endast en sörja vars enda syfte är att få folkets ”förtroende” och bli omvalda. Ingen ideologisk diskussion, inga framtidsvisioner, inga drömmer om en bättre värld. Men ibland händer det: politiken blir tydlig, ideologin lyser igenom där bakom, det går liksom inte att dölja den. Det är skönt att inte allt lindas i bomull, eller sveps in i långa tal utan något som helst innehåll. Det är på något sätt skönt att inte all ideologi är död. Frågan är bara vad som överlevt politikernas uttåg ur politiken.
Igår kom beskedet om alliansens och socialdemokraternas överenskommelse om flyktingpolitiken. Tydligare kan det inte bli. Dagen efter att en av alla dessa näthatare valt att omsätta ord i handling och beväpnat sig med kniv för att mörda mörkhyade barn valde dom att hålla presskonferens om vad dom kommit överens om i ”flyktingfrågan”.
Tillfälliga uppehållstillstånd under tre år som standard innan ett permanent uppehållstillstånd kommer i fråga och hårdare försörjningskrav vid familjeåterföreningar var några av de åtgärder som presenterades. Visst, ett ökat antal kvotflyktingar och barnfamiljer och ensamkommande ska undantas det tidsbegränsade uppehållstillståndet. Men tre års liv i limbo som standard för de som flytt hit?
Tre år där du inte vet om du får stanna, tre år där du funderar över om det är värt att lära dig språket, tre år där du undrar om du vågar bli kär, vågar söka in på utbildningen, vågar börja slå nya rötter. Tre år i ovisshet och i rädsla för att inte få stanna.
Varför? Är det på riktigt någon som tror att det kommer gå att skicka hem människor till Syrien, Afghanistan eller Eritrea inom tre år? Det är ju visserligen trevligt med optimism, men…
Detta är människor som kommer få stanna här, i varje fall den överväldigande majoriteten. Varför göra deras tre första år i Sverige svårare än nödvändigt? Varför försvåra inträdet på arbetsmarknaden, motivationen att lära sig språket, att skaffa nya vänner eller bilda familj?
För att ändå underlätta för nyanlända att ta sig in på svensk arbetsmarknad innehåller samma uppgörelse ett utökat RUT-avdrag. Eller för att citera en vän på Facebook: ”Kul att dom inte glömmer klassfrågan mitt i rasismyran.”
Så välkomna hit, Refugees Welcome liksom. Välkommen att städa min skit, klippa min gräsmatta och bära mina flyttlådor. Tre år med arbetskraft som inte kommer våga organisera sig, som inte kommer käfta emot, tre år av arbetskraft som inte bara hänger löst på arbetsmarknaden, utan hänger löst i Sverige. Tre år av arbetskraft från arbetare som på riktigt har skäl att frukta för hela sin existens.
Och så inser jag att ideologin inte alls är död och att åtminstone vissa av de politiska partierna är synnerligen väl medvetna om vad de sysslar med och har de mest storslagna framtidsvisioner. Då förstår jag varför inga av dessa partier vill diskutera ideologi, och längtar, längtar efter att åter igen svepas in i långa innehållslösa tal och meningslösa utredningar.
/Hanna Höie
Brand är ett ideellt projekt som finns till endast tack vare våra prenumeranter. För endast 300 kronor om året får du fyra packade nummer och stöttar dessutom en viktig infrastruktur och spridningsplats för vänsterns ideer.
→ Prenumerera nu