Bryta barriären – Rapport från transnationellt aktivistmöte i Bologna

Helgen den 27-29 september samlades närmare 200 aktivister från 20 olika länder under bar himmel på en innergård i centrala Bologna. Mötet utlystes av Transnational Social Strike Platform (TSS Platform, se Brand #2 2017 för mer om konceptet social strejk), ett nätverk som sedan ett första möte i Polen 2015 arbetar för idéutbyte mellan olika rörelser i och omkring Europa. Det var det tredje mötet i TSS Platforms regi sedan pandemin, efter möten i Sofia 2022 och Frankfurt 2023.

Mötet hade temat “Breaking the barrier: Confronting the transnational dimension” och diskussionerna handlade om krig, gränser, familjer och fossilkapitalism, men också om vad det kan innebära att försöka organisera eller agera transnationellt.

Hur ser terrängen ut?

Mötesdeltagarna tecknade en bild av den nuvarande politiska situationen som tydligt präglad av militarisering. I de flesta länder har öppet reaktionära koalitioner tagit makten, och sociala rörelser har ett allt snävare legalt handlingsutrymme. Även om kriget i Ukraina, ockupationen av Palestina och andra våldsamma konflikter berör olika platser på olika sätt, sprider sig en krigets logik över världen.

Många av de frågor som dominerat de senaste åren, som pandemin och klimatkrisen, har självklart transnationella dimensioner. Men krigets logik tenderar tvärtom att nationalisera politiken. Utifrån detta lyftes behovet av att börja formulera transnationella projekt mot den framväxande krigsregimen.

En fråga som diskuterades flitigt under de mötena i Sofia och Frankfurt var den levnadsomkostnadskris som exploderade globalt 2022. Deltagare på mötet i Bologna gav exempel från olika länder på hur inflationen fortsatt skena, i synnerhet vad gäller kostnader för mat, bränsle och bostäder. Detta präglar hela den sociala situationen – från migranters behov till könsmakt i familjer, samtidigt som opportunistiska systembevarande politiker klär ut sig i systemkritiska kostymer.

Reproduktionen av våra liv

En workshop under helgen fokuserade å ena sidan på de alltmer militariserade gränsregimerna och migranters fortsatta kamper mot dem, och å andra sidan på feministisk kamp mot patriarkalt våld. Parallellt genomfördes en workshop om klimatkamp, som Brand inte närvarade vid och därför tyvärr inte kan referera.

Mötesdeltagare från Grekland, Italien och Libyen vittnade om hur migranter fortsätter att korsa havet. Det gavs exempel på självorganisering bland migranter för ökade politiska och sociala rättigheter, inte minst i Libyen där levnadsomkostnadskrisen nu tvingar in alltfler migranter i den kriminella ekonomin. Såväl på Lampedusa som på Lesbos finns också en fortsatt stark organisering för solidaritet med migranterna bland lokalbefolkningen, även om de grekiska och italienska högerregeringarna fortsätter att öka militariseringen av kustbevakningen.

En deltagare med erfarenheter från afghanska migrantarbetares kamper i Iran lyfte problem med den liberala antirasism som förminskar migranter. Många som kommer till Europa bär med sig erfarenheter från kamp och organisering på andra platser. Från Frankrike lyftes en pågående konflikt där papperslösa arbetare i byggsektorn i Paris genomför strejker mot byggprojekt inför Olympiska Spelen nästa år, med krav på uppehållstillstånd.

Från Sverige lyftes offentliganställdas organisering mot regeringsförslaget om krav på att ange papperslösa. Det beskrevs som ett exempel på hur repressionen mot migranter hänger ihop med en bredare kris i den sociala reproduktionen, som omorganiserar offentlig sektor såväl som familjeliv och arbetsmarknad, och som intensifieras i samklang med militariseringen. Detta öppnar för kamper som för samman migranter, feminister och arbetare, vilket organiseringen mot angiverilagen illustrerar.

Detta kopplades vidare till de kvinnostrejker, och andra strejker i den sociala reproduktionen, som sedan flera år organiserats på 8 mars på många olika platser. Med utgångspunkt i mäns våld som potentiellt enande fråga (se Brand #2 2023, Mäns våld) lyfte deltagare från bland annat Slovenien, Chile och Kyrgyzstan exempel på organisering i denna riktning. Från Spanien lyftes exempel på organisering bland kvinnor med migrantbakgrund som arbetar i den hushållsnära tjänstesektorn. De har vunnit förbättrade arbetsvillkor i samverkan med den bredare våg av feministiska strejker som svepte över landet för några år sedan.

Skingra krigets dimma

En annan workshop fokuserade på motstånd mot krig och mot krigets effekter på alla samhällets nivåer. Via videolänk medverkade aktivister från Västbanken och från Israel, som beskrev intensifierade attacker på palestinier såväl på Västbanken som i Gaza, där etnisk rensning nu är den israeliska regeringens uttalade mål. I Israel har den politiska repressionen mot all solidaritet med Palestina ökat kraftigt sedan den 7 oktober, inklusive våldsamma attacker mot araber och fredsaktivister.

Samtidigt skärps väpnade konflikter på många andra platser. En ukrainsk deltagare frågade retoriskt vad värdet i en multipolär värld består av, om alla polerna är reaktionära. En deltagare från Hongkong lyfte på videolänk svårigheten i att organisera mot krig där, eftersom stora delar av självständighetsrörelsen är så USA-vänlig, enligt en vän-fiende-logik där fiendens fiende blir vän.

Flera deltagare poängterade att även om militariseringen tillfälligt kan överskugga andra sociala konflikter och rörelser, så är militariseringen i sig samtidigt ett uttryck för ekonomisk, politisk och social kris. För varje dag fördjupas motsägelsefullheterna och det öppnas ett allt större utrymme för motstånd. En massiv solidaritetsrörelse mot det pågående folkmordet på palestinier växer nu fram över hela världen, med allt större demonstrationer och alltfler direkta aktioner mot den israelisk-europeiska militära logistiken i form av vapentransporter och vapenfabriker.

Den transnationella dimensionen

Efter åtta år sedan det första TSS-mötet i Poznan 2015 var Bolognamötet enligt arrangörerna det största hittills. Många deltagare gjorde reflektioner som ekade från Poznanmötet – om hur kapitalets transnationella organisering gör att arbetares organisering också måste bli mer transnationell, om hur migration gör att den transnationella aspekten alltid redan finns närvarande i organisering på en viss plats, om hur det behöver utvecklas ett gemensamt språk för att politiskt artikulera de processer som redan inbegriper oss alla.

Samtidigt uttrycktes också frustration över svårigheterna i att hitta gemensamma aktionsformer, gemensamma frågor att mobilisera kring, gemensamma former av makt. Det finns en spänning mellan att antingen försöka besluta om gemensamma aktioner, eller att undvika detta för att istället försöka rama in ett bredare spektrum av politiska praktiker och interventioner i en mer öppen process. TSS-plattformen har redan öppnat upp sig i olika arbetsgrupper fokuserade på migration, krig, klimat och reproduktivt arbete, där mer specifika samarbeten görs möjliga. En deltagare poängterade att nya former av makt bara kan växa ur de nuvarande formerna, och att för att detta ska ske behöver de fortsätta användas.

Vid mötets slut stod det åtminstone klart att den transnationella organiseringen kommer att fortsätta, i riktning mot att fortsätta artikulera ett gemensamt projekt som på allvar utmanar kapital, patriarkat och rasism. TSS är en öppen plattform och intresserade aktivister, organisationer och grupper i Sverige och alla länder är välkomna att delta i koordineringen, i de olika arbetsgrupperna och i framtida möten.