Återta initiativet – Rapport från europeiskt aktivistmöte i Bulgarien

Mötet utlystes av den bulgariska feministorganisationen LevFem tillsammans med Transnational Social Strike Platform (TSS Platform), ett nätverk som sedan ett första möte i Polen 2015 arbetar för idéutbyte mellan olika rörelser i Europa. Målsättningen är att stärka förutsättningarna för sociala strejker över nationsgränserna (se Brand #2 2017 för mer om konceptet social strejk).

Mötet hade rubriken ”Take the Initiative, Change the War Climate!” och diskussionerna handlade om en kontinent präglad av krig, inflation, energikris och konservativa framgångar. Om stora utmaningar, men också om inspirerande exempel och gemensamma målsättningar och prioriteringar.

Ett särskilt syfte med mötet var att föra samman aktivister från Öst- och Västeuropa, inom och utanför EU. Ett genomgående tema i diskussionerna var hur kriget påverkat rörelser i öst och väst olika, där interna konflikter kring hur rörelser ska förhålla sig till det visserligen inträffat överallt, men enligt de närvarande varit betydligt mer uppslitande i före detta Warzawapaktsländer eller sovjetdelstater med närmare kontakter med Ryssland.

Några områden som avhandlades var migration och migrantarbete, social reproduktion och patriarkalt våld, klimatkamp, samt kamper i vårdsektorn. Huvudseminariet handlade om kriget och förutsättningarna för en transnationell fredsrörelse. En mer utförlig rapportering på engelska kommer att publiceras på TSS Platforms hemsida, här följer en kortare rapport från Brand.

Kris i den sociala reproduktionen
I flera länder i öst- och centraleuropa har den heterosexistiska så kallade anti-gender-rörelsen tagit stor plats de senaste åren, vilket tvingat feminister och hbtq+-aktivister på defensiven. Aktivister från Bulgarien beskrev exempelvis hur anti-gender-kampanjer fördes in i landet genom initiativ från den politiska extremhögern och den ortodoxa kyrkan, med finansiering till stor del från rysk och nordamerikansk extremhöger. Ur ett svenskt perspektiv var det särskilt intressant att höra om hur avslöjanden om barnstölder inom adoptionsindustrin används av homofoba rörelser i Bulgarien för att sprida rädsla för att bulgariska barn ska kidnappas och säljas till homosexuella i Norge eller Sverige.

En stor gemensam fråga över hela Europa är att försvara aborträtten, som är under direkt attack inte bara i Polen utan även i exempelvis Tjeckien. En annan är hur rasistiska grupperingar försöker använda kvinnors rättigheter som ett vapen mot muslimer, migranter och rasifierade, vilket blivit väldigt tydligt i Frankrike.

Samtidigt visar kämpande rörelser på hur framgångar ändå är möjliga även i ett sådant klimat. Strejkande socionomer i Georgien har till exempel nyligen vunnit rätt till betald föräldraledighet. Ett inspirerande exempel från Grenoble i Frankrike är det sociala fack för muslimska kvinnor som medverkade vid konferensen. I synnerhet visar de stora 8 mars-strejker som genomfördes i flera europeiska länder innan covid-19 på potentialen i intersektionell feministisk kamp i vår tid, även om kampens terräng skiftat till följd av pandemi och krig.

Vårdarbetare i rörelse
En större diskussion på mötet gällde den våg av vårdarbetarkamp som svept över kontinenten de senaste åren, redan innan pandemin. Kämpande vårdarbetare möter visserligen stora hinder när de försöker organisera sig – gula fack som är uppdelade efter profession på enormt stora arbetsplatser där personalen samtidigt isoleras i små specialiserade enheter. Trots detta presenterades exempel på omfattande strejkrörelser bland sjuksköterskor från bland annat Tyskland och Bulgarien.

Vårdsektorn präglas i hög grad av migrantarbete, där sjuksköterskor, läkare och andra professioner lämnar Grekland, Georgien och andra länder för att söka arbeten i Sverige, Tyskland och så vidare. Detta gör den särskilt lämplig för transnationell organisering och solidaritet, även om det också innebär en utmaning, speciellt i de länder som vårdarbetare migrerar från.

Migranter i första linjen
Migranter hamnar i dagsläget i främsta linjen både vad gäller militarisering, exploatering och patriarkalt våld. Migrantorganisering tar sig därför också många former – mot militarisering av gränser och för rättigheter i relation till stater, men också på arbetsplatser och i offentliga rum inom hela territoriet. Dagens gränsregimer innebär inte bara mer våld just vid gränsen utan även alltmer utökad bevakning, hot och kontroll överallt.

Migranters motstånd mot detta får för det första en konkret form i själva gränskorsandet, vilket flera mötesdeltagare särskilt betonade. Det lyftes fram exempel på självorganisering för migranters rättigheter i Slovenien, strejkande ukrainska omsorgsarbetare i Polen, och facklig organisering av migranter i logistiksektorn i Italien.

Samling mot kriget
Mötets deltagare var överens om att invasionen av Ukraina har inneburit en rejäl kris för sociala rörelser i hela Europa. Samtidigt blev det under diskussionen om kriget, som arrangerades med utgångspunkt i initiativet Permanent Assembly Against The War, tydligt att det är närvarande på olika sätt i olika kontexter, i synnerhet märktes skillnader mellan länder som befunnit sig på olika sidor av kalla krigets järnridå. En deltagare från Georgien kallade det för ett ”postsovjetiskt trauma” som väckte liv i alla de nederlag och katastrofer som drabbat länderna sedan 1991 och som alltid varit svåra att prata om, i kläm mellan nostalgiska stalinister och rabiata antikommunister.

Från vissa deltagare framfördes en syn på det aktuella kriget inte som en upptakt till ett tredje världskrig, utan som del av ett tredje världskrig som redan börjat. Den befintliga världsordningen rasar och även vid en eventuell rysk reträtt kommer kriget inte att vara över. Andra poängterade ovissheten i situationen och hur stater och kapital snabbt försöker använda det för att disciplinera arbetarklassen, där militarisering och nyliberalism går hand i hand. En deltagare från Ukraina lyfte fram den oerhört repressiva nya arbetslagen, som högerstyret i Ukraina förberett och arbetat för sedan flera år men som nu röstats igenom och då motiverats med kriget.

Ett återkommande tema var behovet av att skifta perspektiv, från det geopolitiska spelet till de kamper som vi deltar i. ”Vi kanske inte kan påverka fredsförhandlingarna, men det betyder inte att vi är maktlösa”, formulerade en italiensk deltagare det som. Ur rörelsernas perspektiv handlar det mindre om vad olika stater gör mot varandra och mer om de som försvarar sig, de som flyr, de som påverkas på en myriad olika sätt i sin vardag av skenande energipriser, flykt, militarisering och våld. Något som lyftes fram som en möjlig punkt för en fredsrörelse att utgå ifrån är den organisering som skett kring migranter de senaste årtiondena – såväl självorganisering som solidariska initiativ.

Den transnationella sociala strejken kommer
Mötet avslutades med sammanfattande reflektioner över de olika diskussionerna. Många deltagare uttryckte att de såg ett stort behov av fortsatt transnationell organisering. Att säga att vi har mycket gemensamt är inte samma sak som att försöka släta ut alla skillnader eller att bara generalisera abstrakta likheter vad gäller kapitalism, patriarkat och så vidare. Det blir genom mötets många diskussioner tydligt att även i väldigt olika geografiska kontexter finns beröringspunkter som kan utgöra frön till solidarisk, gemensam handling.

TSS Platform kommer att fortsätta arrangera möten för att stärka sådana kopplingar, nästa kommer hållas i vinter med särskilt fokus på den tilltagande levnadsomkostnadskrisen (se Brand #1 2022), preliminärt i Tyskland.