Nekrolog över Hakim Bey

Foto: Thierry Ehrmann

Peter Lamborn Wilson är död. 

Som anarkistisk teoretiker var han kanske mest känd under pseudonymen Hakim Bey, under vilken han gav ut T.A.Z – den temporära autonoma zonen, som blev en smal men återkommande referens inom vänstern. 

Boken behandlar statslösa sammanhang med en begränsad brinntid. Som sådana undersöker Lamborn Wilson till exempel piratenklaver och borgerliga festsalonger, som förenas i att alla inblandade någonstans är medvetna om att festen förr eller senare måste ta slut. 

Boken har i den svenska utgåvan 62 blanka sidor inbundna i vad som förefaller vara möbeltyg. Den gavs ut 2013 av det mystiska lilla förlaget Bokbål, som själva beskriver sig som verkande i en ”postpatafysisk anda”. Ordet postpatafysisk är ett så kallat googlewhack – något som bara har en enda träff i Google. När den här texten publiceras blir de antagligen två, och den enhörningen dör. 

På samma sätt är det med Lamborn Wilsons temporära autonoma zoner. Alla försök att göra en sådan zon permanent skulle omedelbart innebära att den stelnade i något annat, mer auktoritärt. Zonen kan finnas bara för att den snart ska sluta göra just det.

Peter Lamborn Wilson var förresten något av en mystiker själv. Efter mordet på Martin Luther King lämnade han sitt hemland USA och reste under många år runt i mellanöstern, pakistan och indien där han studerade och inspirerades av sufism, kinesisk filosofi och allsköns ockultism. 

Därefter verkade han vid universitetet i Teheran fram till den Iranska revolutionen, då han återvände till USA.

Han gav ut åtminstone femtio böcker och medverkade bland annat i utgivningen av i USA inflytelserika Semiotext(e), som brukar tillskrivas en stor roll i att ha introducerat franska tänkare på andra sidan atlanten. Förutom temporära autonoma zoner och det han själv kallade ”ontolgisk anarkism” behandlade hans böcker ofta österländsk mysticism och poesi.

Men Peter Lamborn Wilson blev också föraktad, och mot slutet av hans liv hade en stor del av hans tidigare kamrater och vänner tagit avstånd från honom. Under namnet Hakim Bey, som vid den här tiden var en så illa bevarad hemlighet att det får räknas som en synonym snarare än en pseudonym, skrev Lamborn Wilson återkommande för NAMBLA – en organisation som förespråkar avkriminalisering av sex med minderåriga.

Att låna ut sitt namn, anseende och inte minst tänkande till den sortens rörelse var förstås i mångas ögon oförlåtligt, och sina sista år levde Lamborn Wilson av ärvda pengar i relativ fattigdom i den lilla staden Saugerites i delstaten New York. 

Trots det har hans idéer inom andra fält, inte minst den om temporära autonoma zoner, fått bestående genomslag. En av hans tidiga anhängare, John Law, skulle komma att grunda festivalen Burning Man, som en gång i tiden ansågs vara ett slags frizon mitt ute i Nevadaöknen för några dagar om året. Numer beskrivs den oftare som ett företagsretreat där Silicon Valleys elit kan testa knark i relativ ostördhet. Kanske kan man åtminstone i det fallet konstatera att Hakim Bey hade rätt: Man borde ha slutat medan det var som roligast. 

Peter Lamborn Wilson dog den 22 maj 2022. Han blev 76 år gammal.

Tor Gasslander

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.