”Därefter har det genomförts aktioner varje dag” – intervju med moloko plus

Invasionen av Ukraina har inneburit en chock för hela det ryska samhället, med en dramatisk ökning av politisk repression samtidigt som ekonomiska sanktioner slår hårt mot så gott som alla i landet. Brand ställde några frågor om den aktuella situationen till våra vänner i moloko plus, en frihetlig vänstertidskrift baserad i Moskva och St. Petersburg.

Hur har ryska sociala rörelser och vänsterrörelser reagerat på uppbyggnaden av konflikten med Ukraina under 2021?

De sociala rörelserna har under 2021 inte reagerat på något särskilt sätt, eftersom konflikten har varit stillastående och därför inte intresserat så många. De enda som har reagerat till och från har varit de nationalistiska grupperna, så som “Ett annat Ryssland”, som har haft frivilliga i ett antal divisioner i LNR och DNR [Folkrepublikerna i Luhansk och Donetsk, Brands anm.] och som då och då har rapporterat från fronten. Förutom det har vi inte sett några reaktioner. Så fort man började se mobiliseringen av trupper vid gränsen blev alla nervösa, men in i det sista var det ingen som trodde att det skulle bli krig. Vi förstod att det hade hänt något förfärligt när presidentens pressekreterare inte kunde svara på vilka gränsdragningar Ryssland hade erkänt hos LNR och DNR.

Hur reagerar rörelserna i dagsläget på invasionen?

Den 24 februari var alla i chock. Den dagen träffade vi en del bekanta från rörelsen, både liberaler och anarkister. Alla var mållösa och liksom nedtryckta, folk kunde inte ens svara på frågan om hur läget är. Ingen förstod vad som hände, och när sanktionerna började komma så var det nästan begravningsstämning, vissa menade till och med att detta var slutet på Ryssland som vi kände till det. Ekonomin började gå åt helvete och många fick panik. Men redan under första dagen började antikrigsaktionerna. Här vill vi poängtera att de ryska anarkisterna agerade på både rätt och fel sätt samtidigt. Rätt för att de väldigt snabbt började mobilisera för olika aktioner. Fel för att de mest aktiva och kända blev gripna direkt.

Därefter har det genomförts aktioner varje dag, vissa var små och vissa större i omfattning. De som protesterade gjorde bilder med antikrigsbudskap, affischerade och gjorde målningar till stöd för Ukraina.

Kan man förstå den ryska regeringens agerande utifrån situationen i Ryssland? Hur har regeringens situation påverkats av de stora protesterna 2017-2019 och av pandemin?

Vi tror inte att det är möjligt att hitta några objektiva orsaker till kriget, eftersom vi verkligen inte förstår vad som pågår i Vladimir Putins huvud. Beslutet [att inleda kriget] togs enbart av honom. Att döma av mötet i säkerhetsrådet [22 februari 2022 hade Vladimir Putin ett möte med det ryska säkerhetsrådet där ledamöterna röstade för att erkänna LNR och DNR, Brands anm.], visste ledamöterna inte vad omröstningen egentligen handlade om. Dessutom kom det fram senare att både mötet i säkerhetsrådet och signeringen av beslutet om att erkänna LNR var inspelade på förhand. Och att döma av reaktionerna i parlamentet var det många som inte visste vad som skulle komma senare. Till exempel så sa några av kommunisterna från KPRF att de ”trodde att de röstade för att sätta in fredsbevarande trupper för att förhindra krig, inte för att starta ett.”

Egentligen så spelar Ryssland ofta en sorts medlarroll i det postsovjetiska landskapet, och det är en roll som landet är mer eller mindre bekvämt med. Ryska fredsbevarande trupper finns till exempel redan i Abchazien och Sydossetien, liksom i Transnistrien, där de har spelat en avgörande roll. Konflikten i Transnistrien vet vi inte så mycket om, men konflikten i Abchazien kan vi ganska mycket om eftersom en av oss har jobbat i Abchazien många år. Det är verkligen en egendomlig konflikt. Vår uppfattning är att Ryssland var mer humanitärt än aggressivt där. Det är en personlig åsikt, men i Georgien tänker man såklart annorlunda.

Vi tror att det som händer just nu är ett bra tillfälle att starta om världsekonomin. Den gick ändå åt helvete under pandemin. Men nu kan man skylla allt på kriget, brännmärka Putin som ond och komma på något nytt. Vi tycker innerligt att Putin är en dålig människa och att kriget i Ukraina var ett dåligt beslut, men nu kommer han även att få skulden för problemen med världsekonomin.

Hur kan rörelser och individer i Sverige bäst stödja kämpande rörelser i Ryssland?

Ryssland är numera ett parialand, ingen vill ha något med oss att göra. Det är förståeligt, men samtidigt så kommer ett väldigt stort antal människor att bli arbetslösa och förlora viktiga kontakter. Det handlar även om en sorts moralisk konkurs. Hur ska man kunna undervisa i journalistik eller media- och kommunikationsvetenskap om de yrkena inte längre finns? Om lärare går över till propagandan och elever inte längre tror på dem?

Dessutom kommer det nu återigen att skapas en obehaglig stereotyp där medborgarna i Ryska Federationen ses som imperialister. I vissa länder har det redan börjat växa russofobiska strömningar där människor har börjat tänka att alla med ryskt pass är likadana, trots att det finns de som stöttar oppositionen och som är pacifister.

De som är kvar i Ryssland behöver materiell hjälp och moraliskt stöd. Ni skulle kunna hitta människor som gör samma saker som ni och försöka hjälpa dem genom att upprätthålla ett kulturellt utbyte. Försök bidra till att Ryssland inte stängs igen helt, bjud in ryska medborgare till ert land och försök bibehålla en mellanmänsklig kontakt. De med ryskt pass som har valt att lämna landet behöver stöd i de länder som de kommer till också. Man behöver arbeta lokalt för att ändra allmänna uppfattningar om ryska medborgare och hjälpa till med dokument, visum och så vidare, kanske arbeta med ambassader och lokala organisationer för att människor ska förstå vad det är för land de har kommit till och ska arbeta i. Emigration, speciellt massemigration av politiska anledningar, är förjävligt, och för många professioner inom exempelvis kultur eller socialt arbete innebär det en väldigt skarp försämring av inkomster och kompetens för enskilda människor.

Medborgare i Ryska Federationen som inte stödjer den politiska utvecklingen och som lämnar landet blir en sorts gisslan i situationen. De möter otrevliga stereotyper, svårigheter med att flytta och integreras, samt ekonomiska problem på grund av sanktionerna, men de kan samtidigt inte känna sig fria eller uttala sig fritt om situationen i Ryssland eftersom de då riskerar att aldrig kunna återvända. I dagens Ryssland kan ett fördömande av kriget ge 15 års fängelse. Samtidigt vill många som emigrerar nu kunna återvända om situationen någon gång blir bättre.

Följ moloko plus på:
Facebook
Instagram
Telegram
Twitter