Folkhemstortyren

Hur är det egentligen med skyddet mot tortyr i Sverige? En vanlig missuppfattning är att Sverige är ett land där tortyr inte förekommer och där människor får skydd mot tortyr, men verkligheten är annorlunda beskaffad. I de senaste förslagen från den socialdemokratiska regeringen ingår bland annat att polisen ska få tillstånd att använda “det våld som krävs” för att få brottsmisstänkta att låsa upp sina mobiltelefoner. Med anledning av detta går Brand igenom tortyrläget i Sverige.

1985 skrev Sverige på FN-konventionen om att motverka tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Med tortyr menas i denna konvention att staten utsätter någon för smärta eller lidande för att tvinga fram information eller erkännande, som bestraffning, eller på grund av någon sorts diskriminering. Alla länder som skriver under konventionen rapporterar regelbundet till FN:s särskilda kommitté mot tortyr. I rapporterna svarar svenska staten på frågor som väcks av olika aktörer, till exempel folkrörelser och intresseorganisationer. I den senaste avslutade omgången rapportering till FN-kommittén (2014) kritiserades Sverige i slutändan på följande punkter:

1. Brist på förbud mot tortyr
2. Arresterade saknar rätt att kontakta anhöriga och rätt till sjukvård
3. Isolering i häkten
4. Häktningstider
5. Förhållandena kring förvarstagande av asylsökande
6. Utvisning av flyktingar som har torterats och riskerar att torteras igen
7. Brist på skydd mot illabehandling för ensamkommande flyktingbarn
8. Tvångsåtgärder inom psykiatrin
9. Brist på oberoende utredningar av anklagelser om tortyr
10. Brist på skydd mot hatbrott för minoriteter
11. Brist på skydd mot mäns våld för kvinnor och barn
12. Brist på skydd mot människohandel
13. Brist på utbildning om tortyrprevention inom staten
14. Brist på statistiska underlag gällande förekomst av tortyr och andra brott mot konventionen

Nu pågår en ny omgång rapportering och i stort har inte mycket förändrats sedan 2014.

En utredning om att förbjuda tortyr lades fram inom Justitiedepartementet 2015, men regeringen har inte gått vidare med förslaget. En särskild poäng med att förbjuda tortyr som ett eget brott är att det gör det möjligt att ställa överordnade inom till exempel polisen till svars för våld som de sanktionerar, vilket är mycket svårt med dagens lagstiftning.

Ett flertal utredningar som föreslår fristående myndigheter som utreder anmälningar om polisers brott har gjorts genom åren, bland annat en omfattande SOU från 2007, men inga förslag har lagts om detta heller.

I en rapport om isolering i häkten från 2020 sammanfattar Justitieombudsmannen: “Tyvärr måste jag konstatera att den omfattande internationella kritik som riktats mot Sverige inte tycks ha haft någon nämnvärd inverkan på graden av isolering av häktade.” 

I sin skuggrapport till FN poängterar Röda Korset att förhållanden i förvar för asylsökande inte har blivit bättre och att de ser brister i utredningar av asylärenden där det åberopas tortyr. 

Nätverket Gömda Kvinnor och ROKS lyfter i en annan skuggrapport till FN de usla livsvillkoren för kvinnor och barn som gömmer sig med anledning av mäns våld.

Utvecklingen går istället åt andra hållet. I kapplöpning med de blåbruna om vem som snabbast undergräver all form av rättssäkerhet så utgör regeringens senaste förslag ett uppenbart brott mot tortyrkonventionen.

Det är inte första gången en socialdemokratisk minister ställer sig bakom tortyr. Med tanke på hur starkt regeringar av bägge färgerna försvarat den svenska tortyren borde ingen vara förvånad. Det är bara det senaste exemplet på hur båda blocken i riksdagen vill att Sverige ska vara en polisstat med demokratisk fernissa.