Massa utan plan – ledare utan order

Upplopp, uppror eller presidentledd kupp? Organiserat eller spontant. Den amerikanska Trumphögerns stormning av Kapitolum den 6 januari var en kombination av allt.

I dagarna har två olika synsätt på upploppen vid Kapitolium utkristalliserat sig:

På den ena sidan finns det de som ser upploppen som ett oplanerat resultat av konspirationsteorier, rasism och elitförakt som frodas hos MAGA-anhängarna. En folkmassa som av en slump råkade få övertaget mot en dåligt förberedd grupp poliser och spontant började agera ut sina lustar.

På den andra sidan har vi de som istället ser upploppen som ett desperat men utstuderat kuppförsök, där konspiratörer medvetet och i samförstånd försökt “ta makten” genom att storma kongressbyggnaden. Allt på direkta order från Donald Trump. Den överväldigande majoriteten i båda lägren har intagit sin position för att antingen friskriva Trump från ansvar eller göra honom till beställare av upploppen.

Sanningen är troligtvis mer komplicerad än vad något av perspektiven medger. 

Ifall man deltagit i upplopp så är detta inget nytt. Båda grupperna av upploppsmakare ryms i händelseförloppet. Vi har uppenbart ruspåverkade boomers med MAGA-mössor som fåraktigt går runt i Kapitolium och filmar. Parallellt med dessa har vi mindre grupper – celler av personer – med en plan. De har kommit redo. De är beväpnade och bär skydd. De rör sig genom folkmassorna med ett mål. Konkret är detta mål kanske inte mer precist formulerade än ”Vi ska störa omröstningen” eller ”Vi ska visa Mike Pence att han inte kommer undan med det här”, men de har dykt upp med intentionen att agera. Att accelerera den redan existerande konflikten. Deras planer är formulerad utefter den upplevda strategiska målsättningen som kommunicerats från Trump. Den ena cellens planer står antagligen i konflikt med andra cellers och deltagares idéer, men det är inget hinder för upploppets utveckling. Trump sätt att kommunicera är passande för den här typen av situationer. Hans svepande formuleringar, krigsretorik och blinkningar till rörelsens mer militanta delar är perfekt för att skapa känslan av att en uppgift har givits och en plan formulerats. Alla delar av rörelsen kan uppleva att de utför handlingen som bestämts. Trots att de står i direkt motsats till varandra.

Det är ur detta myten om antifa-infiltratörer drar sin näring. Inte helt olikt hur man i vänstern skyller på ”polisprovokatörer” när ett upplopp utspelar sig på ett annat sätt än hur man själv tänkt.

I konfrontationen kan upploppet eskalera eller deeskalera. Den som kontrollerar detta kontrollerar upploppet. Inte en mekanisk kontroll. Utan som ett djur. En liten grupp med en plan och momentum kan eskalera konfrontationen vilket suger in de övriga deltagarna att agera. En acceleration av konfrontationen. Cellen kan styra genom att leda med exempel. Passera gränser som normaliseras bland de övriga deltagarna. Agera så självsäkert att andra förutsätter deras auktoritet. Massan hetsas eller lugnas, kanske agerar den på ett sätt ingen aktiv cell förutspått, men de alla ändå bidragit till att driva fram. I själva upploppet kan också nya kluster av individer formera sig i celler som tar initiativ och formulerar nya mål. Upploppet är inte strukturlöst, men strukturen är heller inte statisk.

Polisens agerande kan på samma sätt bidra till eskalation eller deeskalation. Självklart är det inte heller frågan om en konfrontation som trollas fram ur tomma intet, de grundläggande konfliktlinjerna måste finnas där från början.

Frågan om upploppen var organiserade eller inte blir en ickefråga. Upplopp sker ytterst sällan utan deltagare som leder dem. Den centrala skuldfrågan är istället om Trump förstod att han formulerade ett strategiskt mål som rymde en stormning av Kapitolium eller om han bara är så korkad att han inte förstår konsekvenserna av sina handlingar.

/ Martin och Myran från podden Eld och Rörelse

Eld och Rörelse kan du höra på i Radio åt alla.