Peru: Avgången är bara början

Efter sex dagar av massiva demonstationer ser sig den illegitima presidenten Manuel Merino utan andra val än att tillkännage sin egen avgång. Trots att demonstrationerna kan tyckas ha nått sitt mål höjs röster från gatorna: detta är bara början.

Demonstrationerna som sedan i måndags fyllde gatorna i Peru är ett svar på avsättandet av presidenten Martín Vizcarra bara fem månader innan det nya presidentvalet och mitt under en pågående pandemi. Manuel Merino klev på presidentposten efter ett beslut måndagen den 10 november då 105 av de 130 lagstiftarna i kongressen röstade för att avsätta Vizcarra. Beslutet grundar sig på anklagelser om korruption och använder sig utav kongressens rätt att avsätta en president för ”moralisk oförmåga” (incapacidad moral permanente). Många anser dock att detta är ett taktiskt val från kongressens sida då Vizcarra under sin presidentur påbörjat en antikorruptionskampanj där sittande kongressledarmöten riskerar utredning för korruption. I ett försök att undfly anklagelserna samt potentiella rättegångar och samtidigt sitta kvar på sina positioner i kongressen röstade en majoritet för att fälla president Vizcarra.

Merino hann sitta sex dagar innan han slutligen fick avgå till följd av de massiva protesterna som till stor del bestått av unga och studenter. Men konsekvenserna för det demonstrerande folket har varit än mer förödande. Sammandrabbningar med polisen har resulterat i två döda studenter, Inti Sotelo och Jack Bryan Pintado, otaliga skadade och flera försvunna. Filminspelningar visar hur poliser använt tårgasgranater och gummikulor för att skingra fredliga protester. En video visar hur polis skjuter mot demonstranter samtidigt som de skriker ”döda honom”. Avsättandet av Vizcarra kan ses som gnistan och mycket likt protesterna i Chile finns det större bakomliggande anledningar till varför människor tillslut tog till gatorna.

Demonstrationerna äger inte nödvändigtvis rum i stöd för Vizcarra eller enbart för att kräva den illegitima Merino-regeringens avgång, utan snarare för att visa sitt missnöje mot den påstådda demokratin i Peru. Människor är trötta på att välja det minst dåliga, att se president efter president gå från regeringspalatset till fängelset. Med det eviga löftet om att upprätthålla denna påstådda demokrati går det årtionden utan att någonting förändras, eller förbättras, i grunden.

Fängslandet av Fujimori avlägsnade just Fujimori men el fujimorismo, den politik som diktatorn skapade genom författningen lever vidare än idag. Den drogs aldrig ut från sina rötter utan verkar idag genom en nyliberal politik som fortsätter att göra de rika rikare medan de fattiga förblir fattiga, ursprungsbefolkningen förblir utan rätten till sina territorium, skolan fortsätter att vara privat, likaså sjukvården och pensionerna. Samma korrupta politiker som idag utreds gick igår i demonstrationer mot korruption och gav löften om att de skulle agera annorlunda. Men med vaga löften om reformer har systemet förblivit detsamma.

I Chile löd det ”No son 30 pesos son 30 años” i Peru hörs nu ”La renuncia es solo en inicio”. Merinos avgång är bara början, det första steget på vägen för ett folk som önskar verklig förändring i form av konkret social och ekonomisk rättvisa.

/ Matilda Lilja