Foto: Mary Crandall
I hopp om ett bättre Libanon har miljontals människor demonstrerat över hela landet sedan i torsdags kväll. Frustrationen har legat och bubblat under ytan i flera år och främst riktat sig mot de förhållanden som pågått i landet i decennier; finansiella kriser, korruption och lagar som gynnar de allra rikaste. För att lösa de finansiella problemen väljer den styrande klassen att beskatta den redan fattiga befolkningen. I decennier har den regerande klassen länsat staten på dess tillgångar och privatiserat all dess infrastruktur. Det mesta av resurserna har gått till olika familjer, främst den saudistödda Hariri-klanen, vars bolag äger rättigheterna till allt från sophämtning till underhåll av statens infrastruktur.
Men ingenting av det har fungerat. Sedan flera år fungerar inte sophämtningen. Sopbergen växer det pågått en konflikt om pengar mellan de som äger sopbolagen och de som äger marken där soptipparna finns. Och båda grupperna är en del av de politiker som styrt landet. Som om det inte var nog sker också dagliga elavbrott, elleveransen ligger mer eller mindre på samma nivå som under inbördeskriget. Samma sak med vattenleveranserna, där det ofta sker avbrott och dricksvatten måste köpas i affären. Majoriteten av alla strandremsor längs Libanons kust är privatiserade så att man måste betala för att få komma till havet och bada.
Snittlönerna, för de som har jobb, ligger på runt 1 200 USD i månaden, medan bostadspriserna och priserna i mataffärerna hör till världens dyraste. De senaste decennierna har den styrande klassen infört förödande lagar mot fackföreningar och arbetarrättigheter.
Förrförra veckan så härjades de libanesiska bergen svårt av eldsvådor, människor brann inne i sina hus för att det inte kom någon hjälp. Det libanesiska brandförsvarets helikoptrar hade varit trasiga och utan reservdelar i 8 år och pengarna stulits. En vecka senare presenterade premiärminister Hariri nya skatter som skulle slå mot de fattiga, bland annat en skatt på användande av chattjänsten Whatsapp. Dessa förslag blev droppen som fick bägaren att rinna över och folket gick ut på gatorna.
Samtliga sekteristiska partier, alla från Hizbollah till Falangisterna, uttalade sig negativt om demonstrationerna då det sekteristiska systemet gynnar dessa partier. Men demonstrationerna har bara vuxit i styrka och slagordet som enar alla har varit ”Alla, betyder alla. Från Hariri till Nasrallah” med krav på hela regeringens avgång, en omställning från det sekteristiska politiska system som nu råder i Libanon till ett mer demokratiskt system.
Det unika med allt det här är att det är första gången sedan inbördeskrigets början som libaneser från olika religiösa bakgrunder förenas och arbetar ihop över de religiösa sektgränserna som splittrat libaneserna sedan Frankrike lämnade kolonin och inrättade de sekteristiska delningslagarna.
Läs mer:
the 961
Wikipedias sida för protesterna 2019 i Libanon.
Il Manifesto: Lebanese rise up against sectarianism: ‘We are united’
Brand är ett ideellt projekt som finns till endast tack vare våra prenumeranter. För endast 300 kronor om året får du fyra packade nummer och stöttar dessutom en viktig infrastruktur och spridningsplats för vänsterns ideer.
→ Prenumerera nu