Glimt av en utsida – reseberättelse från ZAD

ZAD de Notre-Dame-des-Landes är ett ockuperat landsbygdsområde i västra Frankrike. ZAD – Zone A Defendre betyder plats att försvara och är som namnet antyder en plats som präglats av konflikt, sedan den franska regeringen på 60-talet bestämde sig för att bygga en flygplats där. Platsens historia av motstånd har resulterat i ett ovanligt experiment i egendomsgemenskap och samlevnad. Tre svenska aktivister åkte till platsen och har för Brands räkning skrivit ner sina upplevelser. Denna text finns publicerad i en kortare version i Brand nr. 3, 2019. I denna text berättar författarna om hur ZAD är uppbyggt och organiserat, vad som hotar och möjligheter till motstånd.

Hur kan vi förstå la ZAD?  Platsen är en gråzon, ett myller i ständig förändring. Dagens ZAD är inte samma som när en grupp lokalbor i ett öppet brev bad husockupationsrörelsen bosätta sig i zonen. Det är inte samma som när hotet om flygplatsbygget knöt ihop olika rörelser och grupper på en plats. Och det är inte heller samma som i det momentum som uppstod när rörelsen 2012 vunnit sin första stora strid mot statens vräkningsförsök.

   En komplex dynamik av relationer, historia, myndighetsbeslut, organisering, lokala förutsättningar och tillfälligheter har under femtio år skapat det som idag kallas ZAD. Flera vi snackar med säger: ”prata inte bara med mig, åk runt och lyssna på andras uppfattningar, alla har sin egen.” 

   Under en veckas tid bodde vi på kollektivet La Rolandiére, en vacker gammal huvudbyggnad i sten, som rymmer gemensamt kök, matsal och kontor. Här finns även en gemensam samlingslokal och ZAD:s eget bibliotek, som hålls öppet på söndagar. Runtom huset bor nio personer i husvagnar, som tog mycket väl hand om oss. 

   Att beskriva hur zonen fungerar är ingen lätt uppgift, den liknar inte många andra ställen vi upplevt. En kamrat i kollektivet sa att hon har bott här sedan 2010, men själv inte helt förstår den. Under veckan som gick gjorde vi dock vårt bästa för att resa runt, uppleva så många platser och intervjua så många vi kunde. Här är vårt försök!

Det ekonomiska systemet

Zadisterna förfogar över en mängd resurser och produktionsmedel: fält där det odlas huvudsakligen bovete, grönsaksodlingar, växthus, traktorer, fruktträd, kor, grisar, höns, biodlingar, en konserveringsanläggning, storkök, bagerier, skogar, ett stort sågverk och snickeri, en motor-, mekanik- och metallverkstad, alla tänkbara verktyg och maskiner samt strukturer och kunskaper som används demokratiskt och gemensamt för att producera grönsaker, mjöl, bröd, ägg, kött, mjölk, honung, öl, trävaror med mera. Skalan är enorm. 

   Ett exempel: på gården Bellevue har zadisterna byggt en kolossal två våningars snickeriverkstad med tillhörande sågverk och virkesförråd. Snickaren Philippe visar oss glatt runt, och berättar att timret kommer från skogarna i ZAD. Varje vinter organiseras en skogshuggarvecka. Han gör en poäng av det inom konventionellt skogsbruk är ett utomstående företag som inventerar skogen och märker ut vilka träd som ska fällas. Ett arbete som senare utförs av en helt annan firma. Men här är det samma personer, som också ofta vistas i och känner skogen väl. Direkt efter att de fällt ett träd upplever de hur skogen påverkas. Först därefter väljer de ut nästa. Att fälla ett träd kräver mycket tänkande och de avverkar inga större mängder. Efter varje års avverkningssäsong – där de som vill ha timmer till byggprojekt också väntas hjälpa till i arbetet att såga – beräknas mängden virke att fördela. Därefter får kollektiven lägga beställningar. Det är alltså tillgången på resurser som avgör, inte en oändligt hungrande marknad. En mer hållbar och mindre alienerad arbetsprocess. 

   Varje fredag klockan fem sker ett utbyte av grönsaker och matvaror mellan kollektiven på den så kallade ”Non Market”. Varje måndag bakas bröd på La Fosse Noir, ett av ZAD:s två bagerier. Där hämtar de olika kollektiven upp sin troliga veckokonsumtion. Vissa matvaror säljs i närliggande byar. Det drar både in lite pengar i zonen samt bygger sociala relationer.

   Ett exempel på hur arbete organiseras är att kollektiven utlyser gemensamma arbetsdagar. Andra boende och gäster i ZAD (gränsen är flytande) bjuds in. Under veckan vi var där arrangerades två arbetsdagar för att rensa ogräs och anlägga ny växtbädd på kollektivet La Wardine. La Rolandiére gjöt med hjälp av flera under veckan en cementgrund till ett nytt bostadshus.

  Varje kollektiv vi besöker har minst ett större sovrum för gäster och någon form av möteslokal för organisering, fester m.m. De vill gärna ha hit fler, både besökare och nya boende, bara de bidrar och delar de solidariska värderingarna. ”Just nu har vi inte nog med folk för att göra allt vi vill”, säger Philippe. Och det är definitivt något vi vill rekommendera er läsare: åk dit! Se, andas, ät, drick, lev ZAD, gå i skogen, arbeta, skapa, festa, dansa, testa! Varför inte? Under vår tid i ZAD finns två ”välkomnande” kollektiv, dit du kan komma oanmäld d.v.s utan att känna någon boende och få sovplats, mat och en introduktion till zonen. Du förväntas hjälpa till med något kollektivt projekt, matlagning, disk, städning etcetera. Du får gärna lägga några euro i donationsburken för mat om du kan.

   Ett visst pengautbyte sker i ZAD, men på alla de platser vi besökte gällde ”fritt pris” där ”köparen” själv bestämmer pris utifrån förmåga. De jordbrukande kollektiven behöver ungefär 15 000€ per år, för inköp av frön, bensin och underhåll av maskiner, en summa de gemensamt skramlar ihop till, berättar Mathieu, en gråhårig grönsaksbonde på La Wardine.

   Allt som allt finns i ZAD överlappande sociala system för produktion, cirkulation och behovsuppfyllelse, en gåvo-ekonomi som bygger på tillit och ömsesidig hjälp samt kollektivt arbete för det gemensamma. Det är inte utanför kapitalismen, men är ändå något annat.

Kollektivismens kraft

När många människor med olika bakgrund, erfarenheter och tillgångar samlas i detta projekt ackumuleras en väldig gemensam rikedom av bådemateriella och intellektuella resurser. Istället för att var och en ägnar sitt liv åt att bygga upp sin egen värld av förståelse och prylar. De sociala banden inom och utanför ZAD skapar tillgång till verkligen allt mellan himmel och jord, verktyg och kunskaper som finns antingen inom zonen eller i zonens kontaktnät.

   För att konkretisera: vilken skillnad gör en skruvdragare någon köper, använder då och då, och annars förvarar hemma i sitt verktygsförråd – jämfört med en skruvdragare förvarad på en gemensam plats, använd som en allmänning av den som behöver? Den blir därmed tillgänglig för någon som annars inte hela tiden skulle ha tillgång till skruvdragare. Multiplicera med bagerier, åkrar, metallsvarvar, datorer, bensin, böcker, växthus, motorfordon etc. Voíla! Välkommen till la ZAD.

   Dessa resurser används både för att utveckla och bevara ZAD och för att understödja andra kämpande rörelser.

Sammanlänkande

Vid ett första ögonkast för ZAD tankarna till andra strömningar av människor som flyttat ut på landet för att leva alternativliv. Men ZAD är ingen isolerad ö. En kamrat vi bor med säger: ”det ligger i ZAD:s DNA att vara en välkomnande plats… Annars hade det inte varit la ZAD, det hade aldrig fungerat.” Under 2018 års polisangrepp befann sig 50 000 människor i zonen, en siffra svår att föreställa sig i den lugna lansbygdsidyll vi möter. Ofantliga mängder människor har under åren strömmat genom zonen. Människor som tar med erfarenheter, kunskaper och kamper. Som tar med sig något tillbaka, håller kontakten, återvänder. La ZAD har på så sätt börjat fungera som en sammanlänkande och stödjande struktur för många kamper.

   Nära band finns till den om ZAD påminnande landsbygsrörelsen No Tav mot höghastighetståg i den norditalienska Val De Susa-dalen. Överallt hänger vitröda No Tav-flaggor. Aktivister ur den baskiska självständighetsrörelsen är ofta i zonen. Även zapatister har varit i La ZAD och vice versa. Här organiseras motståndsläger, koordinationsmöten och festivaler.

   Man har byggt upp La Ambazada, ambassaden, en möteslokal vars formgivning och storlek påminner om en kyrka, som grupper och rörelser utanför ZAD kan boka och använda sig av. Ett annat projekt är La Cagette Des Terres (ungefär Jordens Matlåda), ett samarbete för att införskaffa, förbereda och transportera mat till kamper runtom i Frankrike, såsom ockupationer, strejker och demonstrationer. Distributionens form anpassas till varje kamp men Louise, delaktig i Cagette Dus Terres berättar att de till exempel brukar åka och servera frukost till arbetare som gått i strejk, och poängterar att det inte enbart handlar om maten, utan om att lära känna och skapa relationer med rörelserna.

   När de gula västarnas uppror började reste zadisterna, utan att veta vad de skulle vänta sig till den första vägblockad som organiserades i den närliggande staden Pontchateu, och deltog på sitt eget kreativa sätt. Idag finns nära band till ledande aktivister i rörelsen.

Dubbelmakt, legalisering och juridiska undantag

Efter att president Macron i januari 2018 gått ut med att flygplatsplanerna gavs upp ändrades förutsättningarna för zonens fortsatta varande. Kort därefter inledde polisen och myndigheter en ny offensiv. 2500 poliser med krigsmaskiner, drönare, helikoptrar och med byggfirmor gick till attack mot ZAD och rev 29 gårdar och bosättningar. Antalet skadade zadister och den allmänna ödeläggelsen hann bli enorm. 

   En del zadister till varje pris fortsätta det sociala experimentet utanför statens kontroll. Andra var mer beredda att kompromissa och tillåta viss normalisering av rädsla för att någon skulle dödas i de allt hårdare striderna. Myndigheterna hade tidigare ställt krav om att teckna avtal för jordbruksverksamhet på individuell basis med alla gårdar, men boende i området försökte flera gånger att underteckna kontrakten som ett enda stort kollektiv. Mitt under en pågående polisinsats presenterade staten ett nytt enklare avtal som möjliggjorde för kollektivt ägande och brukande av marken. Under enorm press utifrån och stora interna konflikter accepterades avtalet.

   Vi försöker förstå de olika gårdarnas legala status, men det är väldigt olika och väldigt rörigt. 

   Vissa gårdar är fortfarande ockuperade, andra har övergått till att hyra. Några pressas att köpa marken, medan en del än så länge lämnas relativt ifred. Man försöker i största möjliga mån teckna kollektiva kontrakt, för att inte enskilda ska behöva ta smällen.

   På många sätt är det ny juridisk mark våra kamrater befinner sig på. Allt svävar i ovisshet. Just nu bygger många kollektiv febrilt, för att få färdigt sina hus innan de blir registrerade som fastigheter och måste börja söka bygglov. Intressanta juridiska undantag har gjorts från statens sida, ett uttryck för stress över att fånga in den bångstyriga autonoma zonen i sitt ramverk. Handläggningstiden för att registrera en jordbruksverksamhet i Frankrike är till exempel två år och kräver certifiering. Zadisternas jordbruk, som ju redan var igång, har fått handläggningstider på två månader och har inte behövt inte dessa certifikat. Liknande generösa undantag har gjorts för skogsbruket. En tolkning – att ZAD genom de femtio åren av kamp blivit en så stark dubbelmakt att tjänstemännen för att ge sken av att vara i kontroll måste anpassa sig och böja på lagarna.

   ZAD:s comité d’habitat (kommittén för boende) undersöker möjligheter för kollektivt boende, kollektiv finansiering av hyror och möjligheten att ockupera platser igen. Det finns 21 boplatser i området som står obebodda, varav vissa tidigare ockuperade, som de vill befolka igen. De söker gråzoner, kryphål, sprickor att agera inom. De vill flytta gränserna för vad som är möjligt att göra inom lagen, men säger att det som inte är lagligt möjligt kommer de göra ändå. De zadister vi pratade med är eniga om att använda de juridiska formerna som skal för att fortsätta bygga upp sin egen maktbas och skydda dess autonomi. ”Bakom skalet gör vi fortfarande som vi vill, eller så mycket vi kan” utrycker Phillipe. ”Vi försöker hålla staten och systemet borta.” Men att spela med i spelet är dränerande. Också de som argumenterat för den mer pragmatiska politiska linjen säger att ZAD genom kompromisserna förlorat något av sin själ. De menar att myndigheterna efter direkt våld övergått till byråkrati som strategi för att bekämpa det upproriska området. Många uttrycker enorm frustration över att drunkna i administrativt pappersarbete, avgifter, möten. Jordbruksverksamheter förväntas vara vinstdrivande för sitt existensberättigande. ”Så nu måste vi låtsas sälja till varandra för att låtsas tjäna pengar” säger Mathieu ironiskt.

Värdet av autonoma zoner

Vi har beskrivit ZAD:s ekonomiska system, hur zonen fungerar som sammanlänkande och stödjande struktur för andra kamper. Vi vill ytterligare diskutera det eventuella värdet i autonoma zoner. Detta är en globalt sett väldigt liten plats, inte en hel samhällsomvandling. Det här politiska experimentet kan kännas avlägset från vår svenska kontext. Kan vi trots det ta med oss något hem? Vad har det för värde för oss?

Ett sätt att besvara dessa frågor är att beskriva vad som under veckan händer i oss själva: hjärnorna går på högvarv. Det är så mycket att ta in och processa. Vi fylls av en energi vi bara upplevt tidigare när vi ockuperat hus, men här liksom… större. ZAD överväldigar. Vi har intensiva politiska och personliga diskussioner, skärskådar och analyserar rörelsen i Sverige och våra egna liv där hemma. Vad håller oss tillbaka från allt vi vill uppnå hemma? Kan vi ta något med hem?

Vi påminns om hur individualistiskt och segregerat livet är i åtskilda sfärer av lönearbete, politik, demokrati, humor, vardag, helg, skola, konst, fest, rekreation. Hur detta formar även våra politiska projekt i Sverige, som ofta antar formen av arbete eller hobby, en sysselsättning alienerad från våra liv, som inte förändrar dem i någon större utsträckning. De klara separationerna existerar inte riktigt här. Så mycket tid! Så mycket färg! Så lite stress. Så mycket liv. Den kapitalistiska realismen är bruten, existensen här är mer av en sammanhängande helhet. Överflödet av tid och liv här får en att känna ett visst vemod över hur ofri och fattig den grå vardagen kan vara.

Vi får många idéer, mer eller mindre realistiska och lysande. Mycket av hur zadisterna gör politik går emot hur vi lärde oss göra aktivism i Sverige på 2000-talet. En av våra kamrater här menar att vänskap kommer först, politisk aktion därefter. Ingen modell går att översätta rakt av, vilket ju även stämmer mellan våra kamper i Sverige. Det är konstruktivt att uppleva nya sätt att organisera, och visst är det häftigt att möta ett så storskaligt experiment i gemenskapande! Bara det att ZAD kan ta hand om dig, ge dig mat, boende och meningsfulla sammanhang kan ses som en vinst i kampen för att överleva klassamhället.

En annan faktor är de enorma mängder kollektiv tid detta kan frigöra, något som ofta fattas oss. Tid som kan ägnas åt diskussion, tänkande, revolutionär handling eller personlig utveckling etc. ZAD är ett mycket talande exempel på vad som är möjligt med organiserad kollektiv kraft. Du kan med egna ögon se, du kan ta på den förändring som skett här. En plats dit du kan åka för att fylla på med energi och drömma om en bättre värld. För att uppleva hur arbete ter sig när det är frivilligt, när deltagarna själva bestämmer över arbetsprocessen och jobbar mot ett gemensamt självvalt mål. Något som att gjuta en cementgrund kan vara kollektivt och skapande, något annat än alienerat löneslaveri. Och det här med maten. Här behöver du aldrig välja mellan politik och en god middag! Mer allvarligt uttryckt, aktivismer som inte tar hänsyn till våra personliga behov
och begär – vem orkar i längden hålla på med sådant?

Vi vill inte ge illusionen att ZAD är en friktionsfri utopi där allt är kul och alla är snälla. ZAD har sociala problem och samma konflikter som överallt där människor ska fungera i grupp. Det är också en liten by. Men här finns
strukturer för samverkan som skapar helt andra livsförutsättningar. En glimt av hur en utsida kan te sig. Man kan se ZAD just detta, och som en sorts laboratorium för organisering, en praktisk skola i att göra saker kollektivt – något som inte sker av sig självt bara för att man tycker att vi borde göra så, utan faktiskt är en förmåga att träna upp. Vi åker från ZAD med hjärtan och hjärnor fyllda av inspiration, energi och funderingar. Vi tänker definitivt återvända.

Skriven av: Joel Ström, David Johansson, Sebastian Sköldén.