Eleanor Goldfield: ”Sverige, följ inte den amerikanska vägen”

Ett amerikabrev från aktivist till aktivist. Eleanor Goldfield är journalist och kreativ aktivist, boendes i Washington (DC) i USA. Där gör hon nyhetsshowen Act out! som sänds på Free Speech TV och har podcasten Common Censored tillsammans med Lee Camp. I sin show, podcast och i artiklar tar hon upp ämnen som de storföretagsägda media antingen vägrar att diskutera eller förvränger och hon intervjuar människor som aktivt kämpar mot kapitalismen för en bättre värld. Hon var tidigare frontperson för Rooftop Revolutionaries, ett politiskt hårdrockband. Hon jobbar också med att planera lokala aktioner, med organisering och aktivistträning. Läs mer på Artkillingapathy.com

I november förra året tog jag upp den så kallade migrationskaravan-taktiken i min show i USA. Jag hade observerat hur människor i min närhet reagerat på medias fabricerade skrämselrapporter med en förutsägbar blandning av rädsla och avsky – inte riktat mot rapporterna, sorgligt nog, utan mot flyktingarna. Jag mindes, med ett sardoniskt leende, hur jag som barn lärt mig från Pesachs Haggadah “Ni skall icke förtrycka en främling för ni känner själv en främlings känslor, för ni var också främlingar i Egyptens land” och “ Främlingen som vistas med dig skall bli för dig som en av de dina och du skall älska honom som dig själv, för du var en främling i Egyptens land.” När jag blev äldre tycktes mig de fraserna sjuda av en global ironi; Israel som förtrycker “främlingar” på ockuperat land, den amerikanska historien så frikostigt fläckad av de föraktade urinvånarnas blod, fattiga immigranter och flyktingar stämplade som främmande fiender vars barn vi sliter från föräldrarna och sätter i burar. Jag förstod också då att medan USA ser sig självt som en “kristen nation” (som det aldrig grundades att vara), så är det mest eld, svavel, intolerans och hat man väljer hämtar från den gamla bokens sagor. När julhelgen nalkades beordrades beväpnade soldater till gränsen för att stoppa de obeväpnade förtvivlade flyktingarna som närmade sig – en vass ironi i linje med USA:s stenhårda värden: skrämselpropaganda, nyliberalism, högervriden extremism och uppdaterad vit nationalism.

Ändå är jag som aktivist hoppfull. Jag tror fortfarande det är möjligt för människorna här i USA att riva de ruskiga och ruttna vanföreställningarna. Men vi har en jäkla avgrund att klättra oss ur, en djupnande klyfta där fascismen, det extrema vädret och opiummissbruket är de enda som rör sig uppåt. Nu börjar Sverige gräva ner sig på samma sätt, med lånade amerikanska spadar.

Sverige verkar frestat att ta till sig den farligaste av amerikanska exporter; den “amerikanska exceptionalismen”. Som både amerikansk och svensk medborgare kan jag inte uttrycka min varning nog starkt: Gå INTE i USA:s fotspår – ta INTE efter USA, inte på något sätt!

Att försöka efterlikna vad jag utan överdrift kallar “the evil empire” för bara med sig elände. Uppblåst egoism och korrumperad religion, klassiska amerikanska karaktärsdrag, får illustrera vad jag menar.

Många amerikaner, ombedda att peka ut Sverige på en karta placerar det i Asien, de kan ofta inte ens peka ut Idaho – och det är inte deras fel. Det amerikanska skolsystemet är totalt undermåligt. Många vuxna är analfabeter. De få med tillgång till högre utbildning uppmuntras inte att uppleva och lära sig om andra länder och kulturer, särskilt inte om kulturerna är väsentligt olika USA:s, det vill säga öster om Berlin och söder om ekvatorn, med undantag för Australien och Nya Zeeland och möjligen Bali (yoga på stranden är väldigt “inne” just nu). För de som växer upp i USA är inte upptäcktslusten lika viktig som “stanna-här-och-tjäna-pengar”, ett synsätt grundat på idén om den “amerikanska exceptionalismen.” Vi i USA blir itutade att vi är bäst utan att få lära oss förstå vad det är som gör oss bäst. Precis som med den religiösa fanatiska glödensom pressar det här landet mot en teokratisk fascism – räcker det med att bara tro. Tro på vår överlägsenhet, tro på “den amerikanska drömmen” så fixar gud resten. Visst! Fastän du knappt tjänar tillräckligt ens till det mest nödvändiga. Du får ingen sjukvård, ingen semester, pensionssparande är en lika ouppnåelig dröm som att hitta en enhörning utanför dörren.

Men jämfört med andra länder du aldrig sett eller vet något om, måste USA vara bäst.

Att en sån absurd lögn kan fortleva visar hur mäktig den är. Miljoner tror på den liksom på många andra lögner som stöttar vår tunna demokratiska fasad. De vanskapta och förvridna illusionerna är grunden till vår chauvinistiska och sadistiska immigrationspolitik.

Med bakgrunden av den amerikanska exceptionalismen kan det tyckas självklart att många skulle vilja flytta hit. Det är helt fel. Mycket få vill migrera hit av den orsaken. Få människor vill lämna sina hemländer. Punkt. De flesta blir migranter för de har inget annat val. “Migrationsströmmen ” (läs: flyktingmarschen) är en kombination av klimatförändringar och årtionden av militärkupper, krig, plundring och korruption instigerade av USA, vilket jag tagit upp i mitt reportage, som förstört miljoner människors levebröd och framtidsutsikter i Central- och Sydamerika och tvingat dem på flykt. En ytterligare orsak är den ekonomiska krigföring

USA befinner sig i, med slutskedet av att omarbeta det katastrofala “handelsavtalet” NAFTA. Med ny marknadsföring och PR försöker man undvika en jämförelse med det gamla. Bortse från marketing, i nya USMCA återfinner vi samma orättvisor som i gamla NAFTA och allt görs för att fortsätta förtrycka arbetare och förstöra miljön för företagsvinsternas skull.

NAFTA utplånade levebrödet för över en miljon mexikanska campesinobönder och för ytterligare 1,4 miljoner jordbruksarbetare. Bortåt en miljon amerikanska fabriksarbeten gick förlorade samtidigt som NAFTA pressade ner löner och jämlikhet. Arbetarna förlorade sina redan urholkade förhandlingsmöjligheter och rätten till fackföreningar.

Förstörelsen som NAFTA orsakat omfattar nära nog alla ämnen som jag berör i mina artiklar. Fastän NAFTA är ett nordamerikanskt handelsavtal så är mallen global för företagsstyrt förtryck och miljöförstörelse.

Att Sverige visar intresse för handelsavtalen CETA, JEFTA och TTIP visar att företagsmakternas locktoner om vinst ljuder starkare än människans och jordens välfärd. De skärande tonerna hotar att överrösta Sveriges värderingar – rättvisa löner, statlig sjuk- och socialvård, ekologisk balans och allmänna mänskliga rättigheter.

Förutom handel, fast Sverige inte har en tillnärmelsevis lika lång brottslista som USA, så är Sverige själva inte utan illdåd vad gäller vapentillverkning och vapenhandel. Enligt 2014:s statistik, exporterar Sverige, per capita, flest vapen i världen, efter Ryssland och Israel. “I snitt gick 24 procent av vapenexporten från Sverige till länder som den amerikanska organisationen Freedom House rankar som ofria eller delvis fria under femårsperioden 2013-2017.”

Dessbättre kan antalet vara på väg ner. 2018 godkände Riksdagen en ny lag för vapenexport som kräver demokrati och mänskliga rättigheter i mottagarländerna. Olyckligt nog förbjuder lagen inte försäljning av vapen till Saudiarabien och liknande länder, men den gör det svårare att få tillstånd till vapenexport. Kritiker har påpekat att lagen lämnar för stort utrymme öppet för tolkning och dessutom helt utelämnar vissa vapensystem. Lagen är i alla fall ett steg i rätt riktning för att Sverige ska klättra ner i vapenhandelns tio i topplista.

Vad har då Sveriges vapenexport med migration att göra? Faktum är att militära konflikteroch miljöförstörelse är de största orsakerna till migration. Vad gäller den sistnämnda orsaken är det militärindustriella komplexet en av världens värsta miljöförstörare. Helt klart har inte Sverige alls lika stort intresse som USA av krigföring eller miljöförstörelse, men varför vill Sverige ens försöka visa intresse? När Sverige faller för USA:s maktpropaganda och Rysslands skrämselpropaganda måste vi ta upp och diskutera vad det innebär inte bara för migrationen men också växande fascism. När man tar pengar från folk och ger till företag och militär inbjuder man extremt högerinriktade grupper att kanalisera folks frustration.

Fem svenska ekonomer publicerade 2018 en avhandling som beskriver katalysatorerna till den extremt högerinriktade hetsen i Sverige. Enkelt förklarat så orsakade de ekonomiska åtstramningarna 2006 en ojämlikhet som förvärrades av den globala lågkonjunkturen 2008. Precis som vi såg här i USA fortsatte ojämlikheten att stiga även under den så kallade återhämtningsperioden. Johanna Rickne, professor vid Stockholms universitet och en av författarna framhåller “om du själv får det sämre och sämre, om din inkomst stagnerat eller till och med sjunkit år efter år, jämfört med andra fast anställda […] folk är benägna att lägga skulden på invandrare som de tror tar resurserna hellre än att sätta sig in i skatte- och utgiftspolitik”. Avhandlingen beskriver en bild jag ser varje dag här i USA, människor som lider och fått det sämre finner tröst i att skylla på nyanlända “andra”. Det är lätt, för oftast har de ingen kontakt med invandrare så de riskerar inte konfrontation med fakta eller begynnande medkänsla med “de andra”. Det är lättare att slå neråt än uppåt. Det är lättare att tro på högerextrema politiker. Det är lättare att ha tro.

Tavlan är inte färdig. I de historiska misstagens gallerier finns det tavlor som påbörjats på samma sätt men som avslutats med folkmord. USA är på väg mot en liknande katastrofal epilog, vi sliter barn från deras förändrar, sätter dem i burar och misshandlar dem fysiskt och mentalt. Vi gör räder mot folks bostäder, förföljer invandrare och aktivister, skjuter ner svarta på öppen gata och i deras egna hem, fyller våra fängelser, utökar vår militär, ökar ojämlikheten och okunnigheten. Inget nytt kanske för ett gammaldags ont imperium, vårt land är trots allt grundat på slaveri och folkmord. Hitler inspirerades av våra lagar om slaveri.Idag återgäldar våra hemodlade amerikastolta fascister komplimangen. I Charlottesville 2017 såg jag en bil köra rakt in i folkmassan, skada många och döda en. Jag såg hur fascisterna jublade, hur de provocerade människor för att utlösa mer våld. Jag såg poliserna tysta stå och titta på.

Mitt mål är inte att låta som en alarmist – men att peka på historiens vansinniga rundgång. Ekonomisk åtstramningspolitik i förening med Sveriges urusla hantering av migranter ger näring åt fascistflammorna. De absurda försöken att tysta ner och hålla svensk kultur för oss själva – istället för att stolt dela med sig av den – är som att spruta bensin på elden.

Dessutom stimulerar Sveriges sympatier med USA:s krigsmakt och Uncle Sams företagsvåld inte bara ojämlikhet utan också en global migration.

En ultimat postkapitalistisk värld utan gränser är vad jag och många jag känner kämpar för.

Men det kan finnas många åtgärder och tillfälliga nödlösningar på vägen dit. När flyktingströmmen närmade sig USA:s godtyckligt skissade gränslinje, såg jag människor här reagera med skräck och fasa, utan att förstå att vi alla är en del av samma system som skapade dessa flyktingar. Vi befinner oss bara vid olika stopp på Monopolets bräde. Det är inte fråga om att vara inne och blicka ut. Vi har mer gemensamt med flyktingarna som tågar åt vårt håll än med dem som gett order att stoppa dessa. Från det perspektivet måste vi bygga en solidaritet utan gränser, en solidaritet grundad på rättvisa och mänskliga rättigheter.

Vi svenskar måste ställa oss svåra frågor, hur kan vi organisera och skydda våra samhällen utan att göra invandrare till syndabockar? Hur kan vi få folk att förstå att det inte är invandrare de hatar utan åtstramning och fattigdom. Och krig. Och kapitalism. Hur kan vi stolt förevisa vår kultur utan att ta till nationalism med vidhäftande rädsla och våld? Hur kan vi behålla vår kultur samtidigt som vi bjuder våra nya grannar att dela den och också att dela sin kultur med oss? Hur kan vi respektera människors rätt att leva som de vill men också absolut inte tolerera uppförande som förtrycker, avhumaniserar, eller gör människor till objekt?

Jag har inte svar på alla dessa frågor. De är frågor, problem som måste lösas av samhällen och grupper i Sverige. Sorgligt nog bor jag för tillfället inte i Sverige. En sak vet jag säkert; att ta efter USA är ingen lösning. Det är tvärt emot autonom rättvisa, mot frihet och mot mänskliga rättigheter. Vad jag hoppas den här artikeln ska åstadkomma är att samordna vår kamp, att belysa likheterna i våra problem så vi tillsammans kan skapa lösningar.

Det är verkligen inte olika system vi bekämpar utan ett kollektivt förtryck som ger näring åt ett sammanhängande kapitalistiskt system.


/ Eleanor Goldfield

Eleanor Goldfield söker medarbetare till en videoserie som ska belysa de här problemen med perspektiv från en svensk-amerikan i USA. Om ni är intresserade/har ideer, ta kontakt med mig genom ArtKillingApathy.com

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.