Vad är strejkrättsrörelsen?

Det började som ett försök till unionbusting i Göteborgs containerhamn… Eller? Nej. Men APM Terminals misslyckade försök att krossa Hamnarbetareförbundet blev ursäkten Svenskt Näringsliv behövde för att äntligen förverkliga en dröm: att begränsa de fackliga rättigheterna. Kampen om strejkrätten är nu en ödesfråga för hela arbetarklassen i Sverige. Denna text försöker beskriva strejkrättsrörelsen, ett och ett halvt år senare.

En rörelse förstås bäst genom sin praktik. Så vad har gjorts?

Nätverket Försvara Strejkrätten formerade sig våren 2018, till stor del ur solidaritetsnätverket runt hamnarbetarnas kamp. Har gjort mycket av grovjobb och basaktivism, en motor för rörelsen och samlingspunkt för de som vill engagera sig. Just nu finns aktiva lokalgrupper i Borlänge, Göteborg, Jönköping, Karlstad, Malmö, Norrköping, Västerbotten, Stockholm och Örnsköldsvik. Har hemsidan forsvarastrejkratten.wordpress.com där resurser som rapporter, analyser, fackliga uttalanden, flygblad finns samlade.

En kampanj vid namn ”Rör inte strejkrätten” dök upp på sociala medier, som med pedagogiska orange bildrutor förklarade arbetsmarknaden, lagförslaget och vad som var på väg att hända. De tryckte upp t-shirtar och skapade budskapet många har på sina facebookprofilbilder.

Ett ofantligt stort folkbildningsarbete har utförts. Hamnarbetarförbundet producerade en femtiosidig rapport med analyser och konsekvenser av Svenskt Näringslivs och de fackliga centralorganisationernas gemensamma lagförslag. Ledande arbetsrättsjurister har även de bidragit med kritiska analyser. Denna kunnighet har betytt mycket för att ge stöd, argument, legitimitet och tyngd åt rörelsen. Jurister och aktivister har farit möteslokaler land och rike runt där frågan har lyfts och debatterats. Hamnarbetarförbundet och SAC Syndikalisterna har även filmat och lagt ut serier av videoföreläsningar på Youtube, ”Strejkrättsskolan” samt ”Hotet mot stridsrätten och löntagarnas svar.”

En oavbruten ström av debattartiklar och insändare har publicerats i nyhetsmedia och fackföreningspress, kollektivt undertecknade av företrädare från många av de svenska facken. Ett högt antal torgmöten och manifestationer har hållits i mindre och större städer. Oräkneliga flygbladsutdelningar i offentliga rum, på arbetsplatser.

Strike Back, en massaktion med 2000 demonstrationsdeltagare, representanter från stora delar av den ännu levande, kämpande arbetarrörelsen, som sedan delade upp sig i ytterliga fyra olika protestformer. Ett initiativ som kom från aktivister utomstående Försvara Strejkrätten.

Planeringsmötena för aktionen var heller ingen liten sak, då Strike Back organiserades på demokratiska stormöten, öppna för alla. Arrangörer åkte även till bl.a. Göteborg, Malmö Norrköping, Västerås och Tammerfors i Finland där de höll förberedande informationsmöten, ansikte mot ansikte. Bussresor till aktionen arrangerades från Berlin, Helsingfors, Köpenhamn, Oslo. Vägblockader genomfördes i Stockholm, en rörlig längs Vasagatan, och en stillastående av Sveavägen. Sittstrejker organiserades vid socialdemokraternas valstugor i Nyköping, Umeå och Stockholm. Aktivister målade även en S-valstuga i Rissne gul. I Göteborg arrangeras ”telefonstugor” där aktivister ringer runt till förtroendevalda i facket.

Ännu en aktionsdag som döptes till Strike Back 2.0 organiserades den 1 december med samordnade demonstrationer och aktivism i Göteborg, Karlstad, Lund, Malmö, Norrköping och Stockholm.

I februari organiserar Försvara Strejkrätten Västerbotten en ”tvärfacklig verkstad” där aktivister ska träffas över fackliga gränser för att hjälpa varandra, för att byta erfarenheter, kunskap och metoder, för att kanalisera energin, rörelsen och gemenskapen tillbaka in i den dagliga fackliga kampen.

Just nu är regeringens lagförslag ute på remiss. Alla fackliga organisationer kan lämna remissvar fram till den 31 januari. Försvara Strejkrätten Stockholm underlättade detta genom att skapa en utmärkt mall för sådana svar, med instruktioner för var och hur svaret ska skickas.

En målmedveten agitation på lokal- och mellannivå pågår just nu inom flera av fackförbunden i LO, TCO och Saco. Fler och fler fackklubbar, sektioner och avdelningar går nu emot sina egna förbundsstyrelser och verkar att förbundet drar sig ur överenskommelsen, bl.a. Kommunalavdelningarna Väst, Skåne, Stockholm och Västerbotten, Vårdförbundet Västerbotten, Seko Stockholm och fackförbundet ST:s avdelning för alla universitet och högskolor. Kommunal Västerbotten yrkar på generalstrejk om en regering försöker genomföra förslaget. Denna rörelse betyder inte att en revolution är på gång inom dessa fack. Dystert muller nedifrån är vanligt. Men något intressant är att medlemmar sätter sig upp mot ett redan fattat beslut, inte bara ett kommande. Det får ändå betraktas som speciellt i dessa hårt toppstyrda fackförbund.

Strejkrättsrörelsen besitter en enorm bredd och taktikmångfald. Rörelsen har lyckats engagera människor över fackliga gränser, yrkesgränser, från hundratals arbetsplatser, över geografiska gränser, generationsgränser, från olika politiska färger och bakgrunder. Totalt sett har en imponerande mängd ideellt arbete utförts.

På olika nivå har tusentals människor engagerat sig. Att aktiva i LO:s, TCO:s och Saco:s medlemsförbund på lokal nivå organiserar sig tillsammans med aktiva i de fria facken är i sig en seger för alla som tror på arbetarsolidaritet. Erfarna fackföreningsrävar från alla fack samarbetar med Sveriges skarpaste arbetsrättsjurister, journalister och gatuaktivister för att nå gemensamma mål. Rörelsen bildar tillsammans en enorm pool av resurser och kapacitet – som på allvar kan utmana arbetsgivarorganisationer, politiker och facktoppar.

Utmaningar
En risk är att rörelsen fastnar i att förklara situationen. Frågan är hur förändrar vi situationen? Alla som förstår konceptet ”strejk” vet att det inte handlar om att prata sin motståndare till förstånd – utan om maktkamp. Även om vi har alla de bästa argumenten på vår sida kan makthavarna köra över oss. Hur påverkar vi styrkeförhållandena till vår fördel? Var är motståndarna svaga? Hur håller vi trycket uppe? Viktigt att vi inte begränsar oss till att slåss ”schysst” utan liksom våra motståndare slåss för att vinna.

En annan risk är att köra fast i ritualer av flygbladsutdelning, föredrag och torgmöten som inte upplevs meningsfulla, framåt, att de egentligen gör skillnad. Det riskerar att dränera rörelsen på energi och aktivister. Därför viktigt att inte bara köra på utan noga överväga vad vi lägger energi på, försöka se till att det vi gör stärker oss istället för sliter ut oss, och göra aktivismen om så rolig som möjligt, eller åtminstone upplevs meningsfull.

En tredje risk: att aktivister med en viss ideologi/metod börjar ta över rörelsen, använda den för sin egen organisations syften och fördömer andras metoder. Här är en ödmjuk hållning och en öppen icke-dömande dialog önskvärt. Din metod är kanske inte min, men den är inte automatiskt fel och min automatiskt rätt.

Och vi måste hälsa på elefanten i rummet. Chansen är tyvärr stor att lagförslaget klubbas igenom. När kapital, politiker och facktoppar bestämmer sig har de starka cv:n av att få som de vill. Om det händer finns risken att många tänker att det vi gjorde var förgäves, bara ser nederlaget, förlorar glöden. Så utan att ge upp måste vi vara organiserade och redo för detta. En förlust blir lättare att acceptera om vi helt säkert gjort allt i vår makt för att ge motståndarna den svåraste match vi kunnat. Medan tidsfönstret ännu är öppet – tänk igenom alla alternativ. Finns det något vi glömt, en lucka, ett kryphål, en möjlighet, en chans? Vi ska se med stolthet ser på allt arbete som gjorts, allt vi åstadkommit – och planera igenom vad vi gör efter ett eventuellt nederlag. Hur drar vi största möjliga nytta av den organiseringen vi gjort, d.v.s. – hur kan vi gå så vinnande som möjligt även ur en förlust? Hur förhindrar vi liknande förräderier i framtiden?Att vi inte bara sörjer, utan firar det vi vunnit: varandra. Alla relationer, gemenskaper, alla gemensamma resurser, all infrastruktur och kunskap… Att vi påolika sätt fortsätter organisera tillsammans, som en ny, levande arbetarrörelse. Slåss för att vinna, organisera för att få det mesta även ur en förlust!

Vad kan jag göra?
Det var strejkrättsrörelsen. Så vad kan du, käre läsare av denna text, göra?

1. Engagera dig i Nätverket Försvara Strejkrätten

Lokalgrupper finns än så länge i Borlänge, Göteborg, Jönköping, Karlstad, Malmö, Norrköping, Västerbotten, Stockholm och Örnsköldsvik. Finns ingen lokalgrupp i din trakt – starta en! Du och en person till är allt som behövs. Föreslå det för en vän eller/och hör av dig till nätverket som ser efter om fler där du bor är intresserade.

2. Starta ett basfack

Kampen för strejkrätten är också kampen om den fackliga demokratin. Den fackliga basen – kollektiven och aktivisterna på arbetsplatsernas golv – har alltid varit arbetarrörelsens fötter, händer, muskler och hjärta. Som genom att ta fighten på de enskilda arbetsplatserna fortsatt försvara våra rättigheter – eftersom varje enskild arbetsplatskamp också är en kamp för allas våra rättigheter. Vi arbetare så att säga alltid skyddat varandra genom att skydda oss själva!

Men just nu är den fackliga basen svag. Det speglas i facktopparnas och arbetsgivarnas beteende. Därför attackerar Svenskt Näringsliv oss nu. För att de kan. Därför får de riksdagen, LO, TCO och Saco med sig. De får sin makt från vår svaghet på arbetsplatserna.

Vårt svar måste förutom kampanjande därför även bli att skapa styrka i den fackliga basen. Ska vi nöja oss med att skrika uppåt till facktoppar tusen bevis pekar på inte väljer vår sida den här gången heller, eller nästa gång? De är bara administratörer av torra byråkratiska skal av forna fackliga folkrörelser. Liksom arbetsgivarna kommer de att slåss för sina materiella intressen. Egentligen är det enkelt. Våra fiender vill döda demokratin i arbetslivet – alltså skapar vi mer demokrati! Så få frustrationen över arbetssituationen ur kroppen och förvandla den till något positivt – starta ett basfack!

Basfack är alla de initiativ, rörelser, fackföreningar och grupper av anställda som bygger på det gemensamma intresset av en bättre arbetssituation. Basfack behöver inte ett formellt medlemskap, men bygger på någon form av direktdemokrati: att personerna som berörs av besluten är personerna som ska fatta dem. De bygger på eget engagemang, inte att någon annan ska lösa problemen åt dig. Basfack strävar efter att skapa kollektiv styrka, självförtroende, mod och förmåga att genom kollektiv handling förändra arbetsplatsern Basfacken väljer själva vilken form som passar dem bäst, vilka frågor de vill driva och hur de vill driva dem, alltså vilka metoder som passar sin egen situation. Basfack köper inte dealar med chefer över de anställdas huvud, bygger på arbetarsolidaritet med varandra, över yrkesgränser och fackliga tillhörigheter.

Ett basfack kan se ut hur som helst… Ett gäng skolanställda som samlas på ABF för att snacka ihop sig, stöta, blöta, stärka, stötta och hjälpas. Vänner som jobbar inom IT som umgås en gång i veckan, snackar av sig, gör egna roliga projekt, sprider bra-att-veta-knep i branschen. Det kan vara att starta en demokratisk fackklubb. Eller att engagera sig i fackklubben om det redan finns en. Att starta branschuppror, som sjuksköterskornas ”Inte under 24 000” lönekamp eller Förskoleupproret. Eller ordna en workshop i vilka rättigheter vi har – och framförallt, hur de kan användas. Eller att engagera sig i en lokal samorganisation av SAC. Eller att starta en helt ny förening, som när omsorgsanställda i Partille kommun bildade Föreningen Pedagogiskt Arbete… En chattgrupp eller Facebookgrupp, eller en hemlig sammanslutning kollegor som bestämmer sig för att förändra något på arbetsplatsen och sätter sina egna mål, eller…

Kan du komma på fler sätt? Bra! Kör! Mångfald är styrka, ju fler desto bättre. Allt som behövs är två personer, du och en till. Lägg basfacket på just er nivå. Ta det lugnt, ta ett steg i taget, bygg försiktigt upp er styrka… Eller gå ut hårt och strejka första dagen! Ni bestämmer. Basfacket kan se ut hur som helst, vara vad som helst. Huvudsaken är att ni själva tillsammans bestämmer över ert basfack. Att ni själva bestämmer: dessa mål vill vi kämpa för – såhär vill vi kämpa – dessa metoder passar oss. Att ni inte låter någon annan definiera ”det här är facket – och bara detta”. För det har vi sett nog av, och sett var det ledde: åt helvete. Nu gör vi facket på nya sätt! Med en sådan strategi kan vi inte förlora.

Även om vi förlorar strejkrättfrågan vinner vi styrka inför framtiden, och förebygger liknande förräderier. Vi vinner, eftersom varje enskild arbetsplats med ett basfack blir bättre, tryggare och roligare att jobba på, och gör samtidigt hela arbetarrörelsen starkare. Med en basfacklig strategi kan vi bara vinna! Stolthet, styrka, nätverk, bättre arbetsplatser, känsla av sammanhang, bättre mående, värdefulla erfarenheter, organisationsförmåga, beredskap. Så kan vi slå tillbaka! Så kan vi vända attacken till något positivt. Arbetare på alla arbetsplatser förena er! Nu gör vi facket på nya sätt!

3. Gör en aktion

Gör en aktion för att sätta ljuset på strejkrätten. Gör en aktion för att hålla trycket uppe på LO, TCO, Saco, Svenskt Näringsliv, på de politiker som vill pressa igenom lagändringen. Gör en aktion för att skapa hopp och engagera fler i rörelsen. Välj ut en måltavla – gör det jobbigt! Stör. Gör det pinsamt, försvåra, fördröj processen. Få dem att skämmas, att svettas, att bränna ut sig och ge upp. Våra fiender är människor, även om det är svårt att tro. Att ändra en lag är svårt, tar tid. Att beskära en våra grundläggande mänskliga rättigheter är praktiskt svårt. Men också moraliskt. Speciellt om du är facktopp eller rödgrön politiker, och din utgångspunkt någonstans ändå är mänskliga rättigheter snarare än bara fritt företagande. Tänk om just din aktion är den sista lilla droppen som får rätt person/grupp att bryta ihop och dra sig ur?

Okej. Hur? Vad kan du/ni hitta på? Använd din fantasi. En fördel är om din aktion är enkel. Att förstå vad den handlar om, vem den riktar sig mot, vem den talar till. Och enkel att genomföra – att kostnaden i arbetstid och pengar hålls nere, att den inte kräver så många aktivister. Kan den genomföras av två? Att personifiera konflikten är effektivt, d.v.s. låta de ansvariga möta konflikten som människor, inte som organisation, att konfronteras med sitt ansvar på sätt som blir psykologiskt jobbiga för dem som människor. Humor är ett mycket effektivt vapen!

En socialdemokratisk valstuga som målas gul = enkelt och tydligt. Sittstrejker utanför en S-valstugor = att personifiera konflikten. Samma med de ”telefonstugor” aktivister ordnat i Göteborg. Videoföredrag där några personer går igenom lagförslaget, vilka konsekvenser det får, och såklart sågar det på mitten = enkelt att genomföra, filmas vid ett tillfälle, av bara några få. I en stadspolitisk konflikt gav aktivister Umeås socialdemokrater en julklapp: en ryggrad från ett gammalt skolskelett = humor, tydlighet. Vilka aktioner kan du komma på? Gör! Och kan du enkelt göra fler delaktiga i din aktion? Hur?

4. Strejk

Med tanke på frågan har det snackats väldigt lite strejk. Samtidigt är det logiskt, det är inte 1920-tal och en enad arbetarklass står redo att stanna landet, ”arbetarrörelsens organisationer” ägs av våra fiender. Den fackliga basen är svag, därför väljer att Svenskt Näringsliv att slå till nu. Men en prestigelös, realistisk diskussion kan inte skada. Skulle en strejk hjälpa oss? Vad skulle en sådan innebära? Om tre arbetsplatser i Sverige kommer överens om att strejka mot lagändringen, skulle det hjälpa? När borde i så fall en planeras? Skulle personalkollektivet kunna använda en sådan strejk för att stärka sin position? Skulle någon av de avdelningar som står upp mot förslaget våga försöka organisera en vild strejk?

5. Agitera, debattera, skriv

Skriv! Argumentera! Rasa! Skriv debattartiklar och insändare där du belyser, beskriver, berättar varför vi behöver strejkrätt. Använd gärna exemplets makt. Visa vad som åstadkommits genom strejker: rösträtt, semester, att socialstyrelsen strök homosexualitet ur sjukdomsregistret, Sovjetunionens fall… Ställ de ansvariga till svars, få dem att svettas och skämmas. Kräv att de skrotar lagförslaget!

Är du medlem i ett fackförbund? Den här frågan ska längst upp på dagordningen på varje fackmöte, i varje medlemstidning!

Hemsidan insändarmaskinen.se skickar din insändare till de flesta svenska dagstidningar. Bra va?

Kan du få fler att skriva under din artikel? Det skapar mer kraft.

Glöm inte det personliga samtalet, att muntligt berätta för alla du träffar. Vet alla i din omgivning verkligen vad som händer? Vi kanske förlorar vår strejkrätt, men ingen ska missa detta! Tjata hål i huvudet på alla du känner: vänner, kollegor, släkt. Alla ska veta.

6. [fyll i rubrik själv]

Gör!

/Joel Ström, Försvara Strejkrätten Norrköping