Talibaner, röntgenbilder och medvetna felbedömningar

För tre dagar sedan, den 19 november, deporterades 26 människor till Afghanistan från migrationsverket förvar i Märsta. Demonstranter på plats försökte stoppa deportationen genom att först protestera och sedan stå i vägen för bussen från förvaret till flyget, men de hindrades med våld av polis och deportationen kunde genomföras.

Dagen efter genomförde en självmordsbombare ett attentat mot ett religiöst möte i Kabul. Över 50 personer dog redan igår och ytterligare ett 70-tal skadades. De attackerade hörde till Ulemarådet, den största religiösa organisationen i Afghanistan som även tidigare i år attackerats av grupper kopplade till IS, detta efter att Ulemarådet fördömt självmordsattacker och förnekat det pågående inbördeskrigets förenlighet med Islam. Ulemarådet ska dock inte ses som några demokratiska eller progressiva krafter, de har bland annat varit drivande i statliga förföljelser av feminister i Afghanistan.

Situationen i Afghanistan har egentligen inte varit trygg eller stabil för invånarna sedan åtminstone 80-talet, då Sovjetunionen invaderade landet. Det kriget följdes av ett inbördeskrig, som följdes av USA:s invasion. Situationen har därefter egentligen aldrig stabiliserats, men de senaste åren har den återigen förvärrats. Under den NATO-ledda ockupationen har allianser med lokala krigsherrar gjort att opiumodling i hög grad har accepterats, vilket inneburit att även talibanerna fått allt större intäkter från den och därmed kunnat stärka sin rörelse. I dagsläget bedöms opiumodlingen stå för ungefär 30% av landets BNP och ungefär en halv miljon arbeten. Samtidigt har IS på allvar etablerat sig i landet och ytterligare destabiliserat situationen. Från maj till september i år dödades nästan 3000 civila och skadades över 5000. Under de första nio månaderna 2018 ökade antalet självmordsattacker med nästan 40% jämfört med 2017.

Migrationsverket har genom allt detta med dårens envishet fortsatt hävda att Afghanistan är säkert att utvisa afghanska medborgare till. Det kan ibland verka som att inget som händer i Afghanistan kan påverka denna bedömning. Det man hela tiden gömt sig bakom är att det skulle vara säkert i vissa delar av Afghanistan men inte i andra. Trots ständig kritik och alla tecken på motsatsen, med denna veckas attentat i Kabul som ett i en rad, står verket orubbligt.

Ett myndighetsagerande som saknar motstycke? Nej, en liten myndighet vill inte vara sämre. Rättsmedicinalverket har de senaste åren överträffat allt som verkade möjligt när det gäller rättsosäkert myndighetsutövande, som av en händelse i samverkan med Migrationsverket gällande unga flyktingar från Afghanistan. Deras åldersbedömningar påbörjades 2016 på begäran av regeringen. Redan då kom massiv kritik från bland annat Läkarförbundet, vilket viftades bort av ansvarig minister Morgan Johansson.

Myndigheten har sedan lydigt fortsatt med bedömningar som inte bara dömts ut av samtliga professorer i rättsmedicin i Sverige, utan även av en rad anställda på myndigheten som sagt upp sig i protest mot metoderna. Sammanställningar visar också på grova avvikelser i dessa bedömningar, där Migrationsverket i slutändan bedömer åldern till 18 oproportionerligt ofta. Detta ger den asylsökande ett svagare skydd juridiskt och gör att fler kan få avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

I slutändan är det svårt att dra andra slutsatser än att när det gäller flyktingar från Afghanistan så görs medvetna felbedömningar av svenska myndigheter av politiska skäl på regeringens order. Intentionen att utvisa överträffar intentionen att följa internationella konventioner eller ge skydd åt människor som behöver det. I en situation som denna är behovet av kamp mot deportationer och solidaritetsarbete för migranter lika stort som någonsin.

Bild: NASA