Ni Una Menos: Strejka mot mordet på kvinnor

Vi världens kvinnor befinner oss i en process av existentiell revolution. Den 8 mars 2017 gick vi samman och beslutade oss för en kraftfull åtgärd: vi genomförde den allra första internationella kvinnostrejken. Genom en transnationell, flerspråkig, intersektionell och heterogen samordning deltog 55 länder i strejken. Vi började utforma en ny internationalism. Vi positionerade oss som revolutionära subjekt, helt oväntat för världssamfundet. Ur en feministisk etik som grundar sig i en politik som bejakar livet och inte uppoffring, ifrågasatte vi alla former av exploatering, rasism och grymhet. Vi betraktar alla typer av kroppar och individer som likvärdiga. Här och nu sjösätter vi den värld vi vill leva i.Vi säger Ni Una Menos – inte en mördad kvinna till – som ett tecken på förenandet av de tidigare revolutionernas teman och som ett tecken på uthålligheten i de feministiska kamperna. Vi sprider en ny maktstruktur som likt ett virus smittar av sig på de politiska och sociala rörelserna; det öppnar upp plats för demokratisering och bryter diskurser om maktlöshet; det sätter stopp för hemarbetet, ett ofrivilligt fångenskap; det förändrar de fackliga diskussionerna; det ger ny kraft åt motståndet inom produktionen och alternativa ekonomiska modeller; det radikaliserar kampen mot utsugningen och avhysningarna; det stormar in i underhållningsindustrin; det sipprar in i konstnärliga uttryck; det tänjer det normativa språkbruket för att tvinga det ge namn åt nya individer och identiteter; och det ifrågasätter kontrollen som näringslivet har över vår vardag. Det når sin höjdpunkt på torgen och i sängen. Ingenting är främmande för den feministiska revolutionen. Detta hav av människor väller ut för att senare dra sig tillbaka, upptäcker en flodbädd under jorden och översvämmar den precis som när en skalv återfår styrka.

Vi strejkar för att vi drivs framåt av denna strida ström av människor, och våra uppror livnär den.

Vi strejkar och därmed stoppar vi våldets och utnyttjandets normaliseringsprocess. Vi strejkar mot grymheten det innebär att våra kroppar tas som krigsbyten. Vi strejkar mot rasismen och approprieringen av våra kroppar och våra territorier. Vi strejkar som försvar för våra liv och vår autonomi. Vi strejkar för att uppfinna en egen tidsperiod där vårt begär formar ett annat sätt att leva på jorden.

Vår strejk är inte endast en händelse, den är en social förändringsprocess och en historisk ackumulation av olydiga krafter som inte tillåter sig snöras åt av den formella demokratins regler. Vår rörelse dränker det befintliga, den överskrider gränser, språk, identiteter och blir en måttstock för att bygga nya landskap som inte tillhör kapitalet och dess affärsverksamheter.

Vi står upp mot den sexuella och rasistiska arbetsfördelningen; mot näringslivets bestämmanderätt över våra liv; mot synen på kroppar och liv som om de vore slit-och-släng-varor; mot moralismen som vill motverka våra upplevelser; mot den nyliberala approprieringen av våra politiska krav; mot de multinationella företagens våldsamma marknadsföring; mot massmedias sexistiska praktiker och machoföreställningar; mot bestraffningskulturen som vill disciplinera och moralisera i vårt namn; mot repressionen, kriminaliseringen och demoniseringen av våra kamper: mot detta strejkar vi.

Strejken är ett verktyg som vi återuppfinner för att avväpna de våldsamma handlingar som används emot oss. Strejken tillåter oss göra en kartläggning över nya koloniala och imperialistiska metoder som utövas mot vår ekonomi och våra territorier. Strejken kallar till undersökning och uppmuntrar till motstånd och olydnad, strejken skapar alternativa sätt att leva och den skapar subversiva kroppar.

Vi uppmuntrar alla oss sinsemellan, kvinnor, flator, transpersoner och feminiserade kroppar ute i världen att sprida olydnadens virus. Vi manar till stridsåtgärder och ett gemensamt rop inför 8 mars 2018: vi strejkar!

Inte en mördad kvinna till! Vi vill leva!

/ Ni una menos Argentina

Översättning: Marianella Monzon