Mot en transnationell kvinnostrejk den 8 mars 2017!

Plattformen för Transnationell Social Strejk publicerar nu en text skriven av nätverket “Non una di meno”, som organiserade den enorma feministiska demonstrationen och samlingen mot våld mot kvinnor förra helgen i Rom. Som en uppföljning på uppropet som utlysts från Niunamenos i Argentina, deltog över 1000 kvinnor i ett möte med syfte att organisera en transnationell kvinnostrejk den 8 mars 2017.

Initiativtagarna till demonstrationen insåg att det just nu pågår ett globalt kvinnouppror. Samtidigt som 200 000 personer gick ut på gatorna i Rom, hölls en massprotest i Istanbul mot lagen som legaliserar våldtäkt på unga kvinnor. I oktober förra året stoppade en kvinnostrejk i Polen lagförslaget om att i ännu högre grad inskränka aborträtten. Tusentals kvinnor strejkade i Argentina efter det femtioelfte fallet av kvinnomord.

Utlysningen av kvinnostrejken den 8 mars nästa år visar att kvinnor ser strejken som ett verktyg för att uttrycka sin vägran mot patriarkatets backlash. De strävar efter den frihet som närs och praktiseras av kvinnor runtom hela världen. Strejken gör det möjligt att manifestera makten och föra kampen mot våldet som riktas mot dem; alltifrån det sexuella våldet till inskränkandet av aborträtten, från det nyliberala tvånget om moderskap till den sexuella uppdelningen av arbete, från institutionaliserad rasism riktad mot migrantkvinnor till nedskärningar i välfärden. Strejken är transnationell och utspridd på en global skala. Den 8 mars kan därmed få en helt ny betydelse genom den kraft som finns i kvinnostrejken. Genom global och massiv olydnad när en del av samhället står upp mot det förtryck och den exploatering som utövas av det nyliberala patriarkatet.

Den 25 november – den internationella dagen för att stoppa mäns våld mot kvinnor – är oftast ingenting annat än en urholkad institutionell dag som används av politiker för att rättfärdiga offergörandet och förminskandet av kvinnor. Detta år, i ett land där antalet fall av kvinnomord ständigt stiger, har dagen fått en ny betydelse genom en enorm självorganiserad demonstration.

Demonstrationen utlystes under sloganen #NonUnaDiMeno (Not one less) för att direkt referera till demonstrationerna som hållits i Argentina under hösten #NiUnaMenos, och för att stå i solidaritet med kvinnor över hela världen som dagligen kämpar mot diskriminering och våld och för sitt självbestämmande. Från Polen till Turkiet, från Island till Chile…

Den här demonstrationen och dess påföljande stormöte utlystes genom ett fruktbart möte mellan olika feministiska kollektiv och nätverk, och aktivister runtom hela Italien. Initiativtagarna för demonstrationen var: nätverket Io Decido (I decide), D.i.Re, och UDI.

Stadsnätverket Io Decido i Rom har under de senaste tre åren mobiliserat mot de åtstramningar som resulterat i stängda sjukhus och nedskärningar i vården, för rätten till abort och preventivmedel, och för reproduktiva och sexuella rättigheter för alla. D.i.Re – Womens Network Against Violence – är det italienska nätverket för 77 icke-institutionella kvinnojourer, som styrs av feministiska organisationer.

UDI – Union Women in Italy – startades efter en feministisk erfarenhet av antifascistiskt motstånd, som tillsammans med många lokala och territoriella grupper spelat en ledande roll i kampen för kvinnors grundläggande rättigheter.

I ett land som präglas av ökad högerpopulism innebär denna demonstration en vändpunkt och ett förändrat narrativ för situationen i Italien. Ingen förväntade sig att så många människor skulle samlas i Rom, i en helt självorganiserad demonstration. Inte ens de som utlyste demonstrationen! Det var en demonstration öppen för alla subjektiviteter som kämpar mot våld och alla andra former av diskriminering, särskilt sådan som berör transfeminism och hbtq. Det var en dag mot alla de former av våld som vi upplever i vårt vardagliga liv, där kvinnomord är det sista och extremaste uttrycket. Precis som det går att läsa i demonstrationens upprop: våld är också åtstramningar, när det skärs ner på välfärd, sjukvård, utbildning och socialpolitik. Våld är reformerandet av arbetsmarknaden mot en eskalerande prekarisering såsom skett med arbetslagen Jobs Act. Våld är läkarna i Italien som fortfarande har rätt att göra undantagsfall mot abort. Våldet tar sig uttryck på många sätt, och vi måste känna igen det för att bekämpa det, precis som de tusentals banderollernas och skyltarnas budskap visade på under demonstrationen.

Italiensk media exploaterar ständigt kvinnomord i journalistiken (en kvinna mördas var tredje dag i Italien). Samtidigt skrev nästan ingen eller rapporterade om demonstrationen fastän närmare 200 000 personer gick ut för att stoppa samma våld.

Denna makalösa kraftansamling höll i sig nästföljande dag. Då hölls ett landsomfattande möte där mer än tusen kvinnor samlades för att författa ett feministiskt program mot våld. Workshopsen handlade om lag och rättvisa, arbete och välfärd, utbildning som ett verktyg mot kvinnomisshandel, migrantfeminism, sexism i sociala rörelser, sexuella och reproduktiva rättigheter, berättande och media, metoder att bekämpa kvinnovåld. I timmar diskuterade mer än tusen personer från olika generationer hur vi tillsammans kan fortsätta protestera. I den övergripande diskussionen förklarades våld mot kvinnor som ett strukturellt problem, som fördöms med ord men som inte tacklas med praktik, politik, resurser, fakta och verkliga förändringar. Åtstramningspolitik och arbetsreformer liksom nedskärningen av utbildningssystemet, sjukvården och kvinnojourerna, undergräver kvinnors autonomi och självbestämmande. Det ökar istället social, kulturell och sexuell diskriminering.

Genom att följa argentinska kvinnors exempel har det italienska stormötet kallat till strejk den 8 mars 2017. Vid ett stormöte den 4 och 5 februari kommer vi att diskutera organiserandet av strejken och hur det feministiska programmet ska nå ut i olika delar av världen.

Den 26 och 27 november i Rom kan bli startpunkten för en ny feministisk rörelse. Vi utgör tillsammans kraften i denna omvandling, och vi måste fortsätta att föra denna rörelse framåt. Från Argentina till Italien… och överallt där kvinnor kämpar och organiserar sig för sitt självbestämmande.

***

En feministisk international (NI UNA MENOS – ARGENTINA)

Den 25 november kommer vi att kräva vår egen tid, vi kommer att sluta att göra vad som påtvingas oss för att istället göra vad vi vill. Vi kommer att mötas, tänka tillsammans, diskutera, ockupera gator, torg, ta det offentliga rummet och förvandla det till en välkomnande plats för alla att röra sig på. Vi kommer att sätta vår anti-patriarkala utopi i praktik. Att besegra rädslan och synliggöra det faktum att vi inte längre är villiga att lida, att förstärka vår styrka i varje område. Att bygga solidaritetens obligationer, självhjälp och stödnätverk mellan oss. Vi ser inte kvinnan bredvid oss som en rival, som patriarkatet önskar, utan snarare som en kamrat: låt oss bli vänner för att bygga en aldrig tidigare skådad allians.

Vi organiserar oss: av den här anledningen på den 25 november, här och överallt, vi kommer att samlas och organisera oss i många och olika former: genom kvartersmöten, öppna radiokanaler, escraches, öppna föreläsningar, avbrytandet av aktiviteter på arbetsplatserna, konstnärliga och politiska aktioner i stadsrummet.

Vi organiserar oss och vår organisering är global. Den 25 november kommer vi att samlas i en mobilisering som knyter samman Ciudad Juarez med Moskva, Guayaquil med Belfast, Buenos Aires med Seoul och Rom. Den här artikuleringen uppstår tack vare kvinnostrejken och inviger vår revolutionära oktobermånad med sikte på den globala kvinnostrejken den 8 mars.

Genom att sammanfläta språk och genom att överkomma gränser, som migrantkvinnor gör, utmanar vi denna rörelse till en illegal praxis. Den tar sig uttryck i ett uppror mot kvinnovåld. Mot feminiseringen av fattigdom, mot rasism, mot frånvaron av politisk representation, mot försöket förpassa tjejer och kvinnor till hemmet, mot religiösa dogman som hävdar egendomsrätt på våra kroppar och liv, mot moderskap som tvång och mot kriminaliseringen av abort, mot den nya formen av kapitalistisk exploatering och prekariseringen av våra liv. Mot det berövande som förekommer på alla möjliga nivåer, eftersom att varken marken eller våra kroppar är erövringsbara.

Över hela världen kommer vi att organisera oss med en gemensam slogan: #NiUnaMenos #VivasNosQueremos #NosMueveElDeseo

/NonUnaDiMeno, NiUnaMenos

Översättning Julia Lindblom