Ny tid: nya redskap för klasskamp

14708368_573264089543509_1106912077656281392_n

På fackföreningarnas hus i Paris, Bourse du travail, beläget bara ett stenkast från Place de la Republique, samlades fredagen 21 oktober plattformen Transnational Social Strike (TSS). Hela helgen ägnades åt att utbyta erfarenheter mellan fackföreningar, arbetarkollektiv, autonoma grupper, organisationer och aktivister från bland annat Polen, Tyskland, Bulgarien, Italien, Sverige, Storbritannien och Slovenien på temat social strejk.

Anledningen till att mötet hölls i Paris handlar om en rad i tiden närliggande händelser. När den socialistiska Hollanderegeringen i våras lade fram förslaget med den nya arbetsmarknadslagen Loi Travail gav det upphov till en våg protester i Frankrike. Under våren och sommaren har vi sett massiva manifestationer, torgockupationer och strejker i hela landet. Strejkerna i produktions- och servicesektorer kopplades samman med en mobilisering i städerna som även lyckats involvera de arbetare som inte känt sig representerade av facken. Ur det här motståndet föddes också rörelsen Nuit Debout, som med sina direktdemokratiska kommitéer spridit sig till många städer i Frankrike. Torgockupationen av Place de la Republique blev en gemensam symbol och referenspunkt för hela franska rörelsen. Idag är Place de la Republique närmast övergivet och lagen är genomklubbad, men motståndet fortgår, framförallt ute på arbetsplatserna.

Vad menas då med en social strejk? Vi förstår den sociala strejken som ett svar på förändrade produktions‐ och arbetsförhållanden. Den sociala strejken är en strategisk riktning och en process. Framför allt är det den praxis som de senaste årens arbetarprotester tagit – att de spritt sig utanför fabriken och kamperna svämmat över i samhället. Till skillnad från den “konventionella” strejken innebär den sociala strejken att flera sfärer i samhället går samman, även de som inte är direkt underställda lönearbetet. Strejken socialiseras utanför den direkta arbetskampskonflikten. Det uppstår en konvergens mellan kamper – det vill säga hur olika kamper kan länkas samman och förhålla sig till varandra – som gör att attacken mot kapitalet kan ske från flera olika håll. Den sociala strejken berör arbetslösa, studenter, prekärt anställda, migranter och boende kämpande mot hyreskonflikter. Den rymmer också några centrala nyckelfrågor: Hur kan kamper i produktionen knytas till kamper inom cirkulationen och reproduktionen? Hur kan den strejka som är arbets‐ eller papperslös? Går det att strejka även om en fråntas rätten att strejka?

I mycket handlade mötet i Paris om att diskutera och hitta praktiska förslag för hur strejken återigen kan bli ett centralt vapen i klasskampen. En för ambitiös ansats? Möjligen, men trots det sådde denna diskussion hoppfullhet. Kanske på grund av att mötet föregåtts av en längre process med en liknande sammankomst i polska staden Poznan förra året, så att idéerna förankrats och analyserats grundligt från olika perspektiv. Analyser av hur produktionen förändrats de senaste årtiondena samt hur vi kan återskapa en kollektivitet i en fragmenterad och skiktad arbetarklass. Av hur en nedmonterad välfärd bistått denna splittring och av hur uppehållstillstånd och gränsregimer används i samma syfte. Arbetarsubjektet är splittrat idag, inte minst på grund av den upptrappade prekariseringen; temporära anställningar, krav på mobilitet och att vara ständigt uppkopplad och tillgänglig för arbetsköparen. Det som förut varit lättare att identifiera som en konflikt mellan arbetsköpare och arbetare berör idag olika sfärer av samhället och omformar konfliktlinjerna. Förutom Nuit Debout har vi i höst sett exempel på social strejk i Polen. Under “den svarta protesten” gick tusentals kvinnor ut i strejk för rätten till abort och kontroll över reproduktionen. Solidaritetsaktioner utfördes dessutom på många håll i världen.

Mötet – som under lördagen forsatte i parisförorten St Denis – var indelat i olika workshops med fokus på bland annat arbetslöshet och prekaritet, vård- och omsorgsarbete samt logistik. I logistikworkshopen diskuterades bland annat hur det är möjligt att organisera en gränsöverskridande strejk i e‐handelsföretaget Amazons lager. I juni 2015 lyckades arbetare på Amazon i Tyskland genomföra en landsöverskridande strejk tillsammans med polska arbetare. När strejken tog fart i Tyskland ville Amazon öka produktionen i Polen genom att få lagerarbetarna där att arbeta övertid. En slowdown organiserades i Polen för att understödja strejken i Tyskland vilket också påverkade utgången för konflikten. I år samlade TSS även lagerarbetare från franska Amazon, som tidigare inte varit del av plattformen.

En annan workshop handlade om migranters och migrantarbetares kamper. Den gick till stor del ut på att förstå hur vi samtidigt som vi motsätter oss EU:s gränsregimer också kan gå bortom samma tankestruktur. Målet var att hitta verktyg som bestrider EU som maktcentra. Bygger vi inte egna infrastrukturer riskerar vi att reproducera de hierarkier och skillnader som de europeiska staterna skapar mellan migranter. Utifrån deras ekonomiska status och nytta såsom arbetskraft (för att få uppehållstillstånd måste du inte sällan kunna försörja dig själv och din familj eller tjäna si och så mycket) men också med de multipla former av ”laglig status” en person nuförtiden kan ha. Sociala rättigheter knyts till tanken om medborgarskap, grupper ställs mot varandra och högerpopulismen växer i takt med att land efter land stänger sina gränser. Denna verklighet måste mötas med ett motstånd som har sin grund i något annat än akuta solidariska handlingar och välkomnande hjälpinsatser. Det måste grunda sig i den ömsesidiga viljan att forma en transnationell motkraft till den splittring och isolering den samtida globala arbetsmarknaden skapar för redan utsatta.

När strejkrätten är under attack och arbetsrätten urholkas överallt i Europa och världen behöver vi organisering mer än någonsin. Men för detta behövs nya strategier, gemensamma identifikationer och framförallt nya klassformationer som kan få oss att gå samman bortom nationsgränserna. Därför finns plattformen Transnational social strike. Genom att synliggöra kamper, konflikter och strejker och läsa samman våra missnöjen bygger vi en infrastruktur som fogar samman en fragmenterad klass. Mot en transnationell social strejk.
/Sarah Liz och Julia Lindblom

*Mer info om plattformen finner du här.

**Intervju med Workers Initiative om Amazonstrejken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *