Vilda strejker lönar sig! Rapport från Bulgarien

14877694_10153894090112116_797813994_n 14885738_10153894091457116_1198453374_n

För två veckor sedan inleddes en gruvstrejk i Bobov Dol i Bulgarien, i gruvan ”Babino”, som är den största gruvan på Balkanhalvön. Arbetare strejkade i protest mot obetalda löner och rykten om att gruvan skulle läggas ner. Om gruvan stängs kommer mer än 600 personer att förlora jobbet.

Tidigt på morgonen den 11 oktober deklarerade 125 gruvarbetare att de gick ut i vild strejk. När skiftet var slut vägrade arbetarna att lämna de underjordiska tunnlarna. Gruvarbetarnas fackförening ”Podkrepa” skickade omedelbart fackliga funktionärer till gruvan. Dessa försökte få arbetarna att komma ut så att förhandlingar kunde påbörjas men gruvarbetarna vägrade och klargjorde att de inte tänkte avsluta strejken förrän deras krav uppfyllts.

Strax efter att strejken inletts ockuperade hundratals andra gruvarbetare, som arbetade på andra skift, ingången till gruvan i solidaritet med sina kamrater. De satte upp läger och meddelande att de tänkte stanna där tills dess att kraven uppfyllts och deras arbetskamrater kommit ut ur tunnlarna. Solidaritetsaktioner genomfördes inte bara av andra arbetare i gruvan, utan också av andra fabriksarbetare i regionen och ute i lokalsamhället. Kvinnliga arbetare från den lokala fabriken ”Euroshoes” (där två personer dog 2006 till följd av limförgiftning) samlade in pengar hos lokalbefolkningen för att kunna bistå med mat till de strejkande arbetarna.

Till en början präglades fabriksledningens uttalanden av samarbetsvilja och man angav också vissa löften. Det utlovades en stegvis utbetalning av löner så snart de strejkande kommit upp ur gruvan. Men när de strejkande vägrade att inleda förhandlingar med hjälp av facket, började företagets tjänstemän istället att hota dem.

På strejkens andra dag förklarade företagets VD att de skulle betala ut löner, men endast till de gruvarbetare som befann sig utanför gruvan. Detta var ett försök att skapa splittring bland de anställda men utan framgång. I solidaritet med sina kamrater vägrade arbetarna att ta emot erbjudandet varpå VD:n för bolaget uppgav att de ämnade ta till rättsliga åtgärder mot de strejkande, eftersom att strejken var olaglig. Trots den skräck som då spreds bland arbetarna stannade de ändå kvar och klargjorde att de tänkte fortsätta strejken.

Ledningen intog då en ny position. De hävdade att de inte betalat ut lönerna eftersom att gruvarbetarna inte varit tillräckligt produktiva, och att gruvan gick med förlust. De anklagade också arbetarna för förfalskning av sjukintyg och hotade återigen med rättsliga åtgärder.

Strejken skapade en löpeld av solidaritet bland arbetare och gräsrotsföreningar över hela Bulgarien och spontana solidaritetsinsatser gjordes i flera städer. Autonomous Workers Union organiserade solidaritetsaktioner i Sofia och Varna och kontaktade gruvarbetarna för att hjälpa till med livsmedelsförsörjning och understödja kampen mot företagets repressiva åtgärder.

Strejken pågick under presidentvalskampanjen i Bulgarien så det var knappast någon överraskning att gruvan snart fick besök av politiker från flera olika partier. I ett försök att kapitalisera på arbetstagares kamp för att marknadsföra sina egna kampanjer. Men dessa försök ignorerades både av gruvarbetarna och lokalbefolkningen så politikerna gav därför snart upp.

Till råga på allt satte media nu igång en förtalskampanj mot gruvarbetarna och spred företagets hot och lögner. Under tiden blev livsvillkoren för arbetarna i gruvan alltmer outhärdliga och farliga. De hade nu vistats tre dagar under jord i 45 graders värme och den smutsiga luften började ta slut. Ett par av arbetarna kollapsade och fick bäras ut, och problemen med matleveranserna fortgick. Arbetarna var beroende av solidariteten från de andra gruvarbetarna (som inte heller fått ut sina löner på månader), samt stödet från andra fabriksarbetare i regionen, vars löner knappt räckte till för att försörja dem själva.

På strejkens tredje dag slog företaget till med sin sista våldsamma attack mot arbetarna. De skickade privata säkerhetsvakter att vaka över ingången till gruvan. Detta medförde att de strejkande inte kunde få tillgång till livsmedel från lokalbefolkningen. Under natten genomförde gruvbolaget en skenmanöver och stängde av ventilationssystemet i gruvan. Detta skulle tvinga gruvarbetarna att avbryta strejken och lämna gruvan. Under ett par timmar tvingades de strejkande att leta efter frisk luft i tunnlarna.

Åtgärderna från företaget vändes dock mot dem själva. Gruvarbetarna som protesterade utanför gruvan blev rasande. De lyckades ta sig förbi den privata säkerhetsstyrkan och angripa förvaltningsbyggnaden. Ett upplopp blossade upp, ledningens kontor ockuperades och företagets representanter stängdes inne. Denna upptrappning väckte rädsla hos ägarna som omedelbart skickade efter pansarfordon med pengar från huvudstaden. De började därefter dela ut allt som de var skyldiga till arbetarna i kontanter. Gruvarbetarna som ockuperade förvaltningskontoret vägrade att ta emot sina pengar – de tänkte inte ta emot dem förrän deras strejkande kamrater kommit upp ur tunnlarna. Snart förklarade de strejkande slut på den vilda strejken, kom upp ur gruvan och arbetarna fick sina löner utbetalda.

/Nikola Petkanov, Autonomous Workers Union Bulgarien

Foto: Jana Tsoneva / New Left Perspectives

* Ägaren till gruvan i Bobov Dol heter Christo Kovachki. Han är en bulgarisk oligark som äger merparten av Bulgariens gruvor, tillsammans med flera vattenkraftverk, gas- och elbolag. Han äger också livsmedelsbutiker i flera av gruvarbetarnas städer där han kontrollerar deras röster under valet. När Bulgarien övergick till kapitalism startade han flera politiska partier. Gruvarbetare tvingades att rösta på hans parti eftersom de annars inte skulle kunna använda sina matkuponger i butikerna.

** Bobov Dol är en av de fattigaste städerna i Bulgarien, de flesta människor är gruvarbetare eller från gruvarbetarfamiljer. Under de senaste 25 åren har gruvarbetares löner minskat anmärkningsvärt och högt erfarna arbetare får nu omkring 500 euro i månaden, medan outbildade arbetare får mycket lägre än så.14877682_10153894090972116_2006556348_n14886259_10153894090242116_1963913011_n14886357_10153894091807116_78588057_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *