Joe Hill tog kulan

Jag har fortfarande aldrig hört en sång av Joe Hill. Vissa människors existens vet man om trots att man aldrig träffat dem, än mindre hört eller sett något av dem efter att de dött. En del människor blir kända först efter sin död och vissa blir kända just för att de dör. En sådan människa är Joe Hill.

Officiellt avrättades Hill anklagad för mord. Den som skriver hans biografi behöver dock inte många sidor för att beskriva Hills bana som våldsverkare, men desto fler för hans gärning som facklig organisatör i det nya hemlandet USA. Vad Hill ville ta livet av var inte en enstaka person utan en samhällelig organisationsform. Som kapitalismens företrädare snart insåg var detta knappast att betrakta som ett brott, och det var delvis deras eget fel.

Martyrer har funnits genom historien, i många olika former. De kristna dog som martyrer innan romarriket gjort kristendomen till statsreligion. När kristendomen så blivit en institution tog den i sin tur livet av sina opponenter. I armkrok med liberalismen utmanade sedan kapitalismen kyrkans makt. Och vann.

Då hände det märkliga. Man vägrade att presentera sig. I stället för att på detta sätt göra sig till öppen måltavla hänvisade man till en abstraktion: marknadens osynliga hand. För att dölja sin roll som härskare tvingades man också mörka motståndarnas själva existens. Det saknades därför begrepp för att beskriva och legitimera känslorna som Joe Hill väckte. Det saknades verktyg för att kunna straffa honom för hans motstånd, för detta som en gång skulle ha kallats otrohet, hädande, avgudatro.

Istället tvingades man anklaga Hill och andra för brott som de inte var skyldiga till. Och för att osynliggöra sin makt var man tvungen att också ogiltigförklara martyrskapet. Ordet martyr används än i dag främst pejorativt, alltså i nedsättande syfte, precis som ordet offer. Någon vill inbilla oss att offer är olämpligt, ja rentav omöjligt att vara. Det går att undvika, bara man bestämmer sig för det. Någon vill på samma sätt inbilla oss att det är möjligt att undvika döden, bara man inte blir martyr.

Att bli martyr är tvärtom att välja ut sig själv som offer. Att göra sig synlig i stället för att dölja sig i mängden. Att ta kulan. Precis som Joe Hill tog kulan denna novemberdag för hundra år sedan. Ibland handlar martyrskapet, så klart, om att vara bättre än alla andra. För ibland finns det en övertygelse hos människor om att enda sättet att bli älskad är att vara felfri.

Det kan ses som ett tecken på yttersta beroende av andra, som en extrem hänsyn till kollektivet. Det kan också förstås som den högsta form av autonomi. Det finns en sällsynt intimitet som uppstår då du följer ditt samvete. Det borde oftare framställas som en förmån att få uppleva.

/Sofie Nohrstedt

Huset som Joe Hill föddes i

På campingplatsen Engelsberg utanför Gävle ligger denna herrgårdsbyggnad. Där finns också det lilla torp där Joe Hill föddes, som numera kan hyras som campingstuga. Foto: Sofie Nohrstedt

En kommentar på “Joe Hill tog kulan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *